Elever köar för att få en autograf
Sagoprojektet i Jönköping är över. Eller rättare sagt jag är klar med min del. Själva projektet fortsätter ju utan mig. Dels pågår fortfarande sagoskrivande i en massa skolor med andra författare, dels är det inte riktigt klart i ”mina” klasser heller. Sagorna är klara, men nu kommer dramapedagogerna ut och hjälper eleverna att dramatisera klassernas sagor. Så småningom ska det bli en antologi med alla sagorna också!
Dramapedagogen Sanna, jag och Kerstin Jansson, kvinnan bakom hela sagoprojektet
Det har varit mycket roligt att spännande att vara med på detta projekt. Jag har träffat massor av elever och hört många fina sagor. Dessutom var det kul, eftersom vi jobbade lite annorlunda i de klasser jag besökte. Det blev berättarverkstad och arbete i grupp, vilket resulterade i en enda gemensam saga per klass. Jag valde detta arbetssätt för att alla eleverna ska känna att de har varit delaktiga i den saga som blir teater och hamnar i en bok. Om eleverna skulle ha skrivit varsin saga, skulle ju bara en per klass ha blivit utvald.
Samtidigt som det har varit roligt har det också varit en tuff tid. Fyra nya klasser varje dag blir många nya ansikten och jag har tillbringar massor av tid i bilen, eftersom jag både pendlat dagligen från Jönköping till skolorna i Nässjö kommun och veckopendlat mellan Jönköping och Mölndal.
Tändsticksområdet ligger mitt emot familjen Ericsson’s City Hotel i Jönköping
Inte konstigt att jag var lite trött när jag kom hem i fredags.
Redan i måndags bar det dock av igen, denna gång till Tranemo, men bara över dagen. Där träffade jag smarta och mycket väl förberedda elever och hade deckarskola.
Nu vill jag bara bjuda på några exempel på de fina sagor som klasserna har skrivit inom sagoprojektet. Håll till godo!
Kommentera