Spänning och feelgood!

Fotograf: Elin Heinö

Drömmer du om att säga upp dig från ditt vanliga jobb och bli författare på heltid? Jag har gjort precis tvärtom!

Att skriva en bestseller, vara sin egen och leva livet … Visst lockar det? Friheten, att kunna jobba varifrån som helst … Den krassa sanningen är att ytterst få författare i Sverige kan leva på sina böcker. Svenska språket är litet och därmed antalet läsare få. Samtidigt blir förlagens villkor mindre fördelaktiga och konkurrensen större.

Jag har varit en av de barnboksförfattare som kunnat klara mig på mitt författarskap. Vi som lyckas har några saker gemensamt:

1. Vi har skrivit många böcker.

2. Vi är inbokade på många författarbesök.

3. De flesta av oss fyller ut våra inkomster med stipendier.

Jag har uppfyllt alla tre punkterna och klarat mig bra. Ändå har jag alltså, tvärtemot vad alla drömmer om, börjat arbeta som anställd. Varför?

Det finns förstås fler än ett svar. De viktigaste enligt mig är att det är roligt att jobba och framför allt är det roligt att ha arbetskamrater.

Jag har varit egen företagare sedan år 2000. Under de första tretton åren arbetade jag som översättare. I januari 2013 kom min första bok ut och sedan dess har mitt författarskap tagit en allt större del av min tid, tills jag levde helt på mina böcker och författarbesök. Det var perfekt i början. Jag tackade ja till allt. År 2016 träffade jag över 5 000 elever under olika workshops i skolan. Jag har rest runt i landet, varit på skrivarretreater, signerat böcker och deltagit i mässor. Att vara sin egen innebär en massa frihet. Lyxiga hotellfrukostar, nya ansikten, vackra platser och många utmaningar.

Samtidigt … Det blir ensamt att inte ha regelbunden kontakt med arbetskamrater. Detta kände i alla fall jag av allt mer, särskilt de senaste åren sedan mina barn blivit stora. Då har man inte längre en naturlig kontakt med andra föräldrar i samband med hämtningar och aktiviteter. Så länge man själv är driven och engagerad kan detta så klart kompenseras med luncher med vänner, nätverksträffar och annat.

Problemet för mig är att jag i allra högsta grad är en upp- och ner-människa. Under vissa perioder är jag aktiv och engagerad, humöret är på topp och jag kan arbeta hur mycket som helst. Då kan jag både skriva, marknadsföra, blogga, söka stipendier och leta upp nya uppdrag samtidigt som jag är aktiv socialt. Efter en sådan aktiv period kommer oftast en svacka. Tyvärr har jag svårt att reglera detta själv. När jag arbetar mycket trivs jag nämligen som bäst. Ändå behöver jag återhämtningen. Under de senaste åren har jag haft allt svårare att njuta av dessa lugnare perioder och än mindre förmå mig att skriva, trots att jag har tid.

Ja, det finns flera anledningar till att jag började fundera på att ta ett deltidsjobb. Sedan kom frågan vad jag skulle jobba med. Efter en hel massa funderande sökte jag i höstas tjänst som sfi-lärare. Då hade jag pratat med flera personer som verkligen rekommenderade det arbetet, bland annat duktiga författarkollegan Sara Lövestam.

Till saken hör att jag har en språklärarutbildning i botten och även behörighet till sfi. Även om jag inte hade undervisat på många år, hade jag ju gjort massor av författarbesök och kände mig trygg i klassrumssituationen.

När jag fick erbjudande om jobb tvekade jag. Milt sagt. Jag fick riktig ångest. Mest var jag rädd för de fasta arbetstiderna, att känna mig låst. Då sa en god vän till mig: ”Börja! Du kan alltid säga upp dig om det absolut inte funkar.”

Nu har jag arbetat på Eductus sedan oktober och jag kan bara konstatera att jag stormtrivs. Visst känns det lite låst att inte kunna försvinna iväg på en resa hur som helst, men fördelarna överväger.

Jobbet är roligt och eleverna otroligt trevliga. Arbetskamraterna också. Dessutom har jag arbetstider som medger en hel del författarbesök och skrivande. Jag skulle aldrig hinna arbeta heltid eftersom mitt författarskap fortfarande är viktigt för mig.

Frågan är då, har mitt skrivande blivit lidande? Svar: Jag vet inte än. Innan jag började jobba var jag inne i en svacka. Jag har skrivit under vintern, men kanske inte lika mycket som vanligt. Nu känner jag för första gången på länge att jag verkligen är på gång igen, både med nya idéer och skrivlust.

Det lustiga är att flera av mina författarkollegor som också lever enbart på sitt författarskap har hört av sig till mig och ställt frågor om mitt jobb. De är nämligen också sugna på att börja jobba, just för att de saknar arbetskamrater och fasta tider.

Många drömmer om att säga upp sig från jobbet och leva på sina böcker. Jag vill inte avråda någon från det. Tvärtom. Det har varit mycket fina år som jag inte på något sätt ångrar. Det viktigaste är nog att inte vara rädd för förändringar. Ju längre tid man har gjort samma sak, desto svårare att börja med något nytt. Och desto större anledning. Det ena kan vara fantastiskt under en viss fas i livet, men deprimerande under en annan och precis tvärtom.

Jag har absolut inte slutat med författarbesöken. Tvärtom har jag haft en hel del inbokade under året. Ibland har jag varit tvungen att ta tjänstledigt. Oftast har jag kunnat pussla med mina lediga dagar.

Det konstiga är att jag upplever mindre stress nu än när jag ”bara” var författare, antagligen för att de olika aktiviteterna kompletterar varandra så bra.

Nej, nu ska jag utmana pollenallergin, ta en kopp kaffe och sätta mig i trädgården i vårvädret. Nya idéer ska nämligen förverkligas!

 

Annonser

Ibland är det bara vår

Författare har förstås bra dagar och dåliga dagar. De flesta är nog lite lagom vardagsgrå-rosa. Idag har dock varit en riktig toppendag för mig. Jag sitter här och känner mig helnöjd samtidigt som jag försöker komma på varför.

Inget särskilt har nämligen hänt. I förrgår fick jag en fin recension som gjorde mig glad, för ett par dagar sedan lyssnade jag på en ny inläsare av Klarabelladeckarna, som jag är mycket nöjd med, men idag har varit en ganska vanlig författardag. Bra, men inte fantastisk. Och ändå.

I morse körde jag till Varberg och besökte en femma på Bockstensskolan. Det var inspirerande och roligt. Eleverna var entusiastiska och jätteduktiga. Kul, alltså. Samtidigt händer det ganska ofta att jag gör författarbesök, så det är nog inte därför den här dagen har varit så lyckad.

Efter författarbesöket, i stället för att sätta mig i bilen och köra direkt hem till Mölndal, tog jag en avstickare in till Varbergs småbåtshamn. Jag bestämde mig också för att avstå från ett spännande möte under kvällen till förmån för egen vila.

I stället tog jag mig tid att promenera upp till Varbergs fästning, gick runt och försökte låtsas som om jag befann mig i en annan tid. Det kan kännas lite sorgligt att promenera runt och turista för sig själv, men idag kunde jag verkligen njuta av min ensamhet.

Slutligen satte jag mig på en bänk på baksidan av fästningen med utsikt över havet. Just då tittade solen fram efter några dagars regn och när jag satt där kom den: inspirationen. Idéer till nya böcker, en sprudlande lust att börja skriva, något som jag har känt allt mer sällan under de senaste åren.

Varför kom den just idag? Jag vet inte. Ibland är det bara vår.

Ibland kommer livet emellan … Som nu. Efter att ha varit på ett fantastiskt bröllop i värsta Bollywood-stil i Marocko kom jag hem sent i tisdags kväll. Jag var dödstrött eftersom det mesta i Marocko tycks ske sena kvällar och nätter. Samtidigt var jag nöjd efter underbara dagar med familjen och förväntansfull. Min nya bok, nummer sexton i ordningen och den första för riktigt små barn, skulle nämligen komma dagen efter.

Tyvärr blev inte hemkomsten så rolig. Min elvaåriga hund, opererad för juvertumörer för någon månad sedan, hade insjuknat plötsligt. Det blev ilfart till Blå stjärnans djursjukhus. Där blev jag sittande i flera timmar i väntan på veterinär medan hunden blev sämre och sämre. Till slut blev hon undersökt och veterinären misstänkte livmoderinflammation. Insjuknandet hade alltså inte alls med den tidigare operationen att göra som jag trodde.

Det blev en ny operation och då upptäcktes att livmodern spruckit och bakterier läckt ut i buken, alltså värsta möjliga scenario med stor risk för blodförgiftning och plötslig död. Oroliga dagar och sömnlösa nätter.

Igår kom så äntligen hunden hem. Hon är medtagen och har ont, men infektionen har inte spridit sig (peppar peppar) och hon äter hyfsat. Nu gäller vila, återhämtning och uppsikt för hunden, vila och nya tag för mig. Just nu påminner jag mest om en sömnig zombie.

För den som inte har hund kanske det är svårt att förstå, men detta har varit extremt jobbiga dagar. Nu ser vi framåt igen. Jag har ordnat hundvakt (tack, min underbara syster) och förbereder mig inför veckans författarbesök på Påskbergsskolan i Varberg. Skolan har varje år en temavecka med kreativt innehåll. I år är temat Bokens underbara värld och jag ska besöka alla elever i klasserna F till 6 på skolan. Spännande!

Så till den nya boken. Den kom som planerat i onsdags, men då var jag alltså fortfarande en sömnig och mycket orolig zombie. Nu har jag äntligen hunnit titta lite noggrannare på den och den är riktigt fin! Moa Graafs bilder är underbara. Dessutom har den fått ett bra utlåtande från BTJ. Jag hoppas på fler fina recensioner och så klart på att många köper och lånar boken! Läs mer här. Önskas recensionsexemplar? Kontakta ulrika@idusforlag.se

Slutligen kan jag inte låta bli att lägga till lite bilder från färgglada Marocko. Njut och dröm dig bort! Inspirerande miljöer, kanske för en ny bok …

 

 

Jag får många förfrågningar om författarbesök nu och vissa undrar om jag har slutat att besöka skolor och bibliotek.

Nej då, jag har inte slutat! Ni är välkomna att höra av er.

År 2016 träffade jag över 5 000 skolbarn. Roligt, men ohållbart i längden. Förra året funderade jag mycket på min livssituation och beslutade mig för att förändra saker. Mer om detta i ett senare inlägg, men jag har i alla fall dragit ner lite på både det ena och det andra på sista tiden, framför allt bloggandet och all annan aktivitet på sociala medier. Det innebär att det inte alltid märks utåt vad jag gör, men jag gör fortfarande en hel massa!

Författarbesöken pågår alltså, men inte i riktigt lika stor skala och det kanske inte märks lika mycket.

Det kommer ett längre inlägg om allt detta när jag får tid, för tid är fortfarande en bristvara i allra högsta grad.

Hur som helst, idag blir det en rolig dag. Jag ska ha hand om ett gäng finalister i tävlingen och projektet Partille stories som jag deltar i för andra gången tillsammans med flera andra författare.

Och snart, snart kommer en ny bok ut, denna gång för de allra yngsta barnen.

Håll ögonen öppna!

På gång

Kom och träffa mig på Akademibokhandeln på Kungsmässan i Kungsbacka på lördag den 9 december klockan 12. Läs mer här! Alla mina titlar finns att köpa, inte bara Gangsterälgarna. Välkomna!

Julmarknad

Det är inte bara signeringstider utan även deckarskoletider. Just nu har jag projekt i tre härliga klasser i Torslanda, två femmor på Skutehagens skola och en tvåa på Björlandagården. Alla klasserna är otroligt ambitiösa, intresserade och duktiga, så det är en ynnest att få besöka dem. Eleverna håller på att skriva  fantasifulla och spännande deckare och det märks verkligen att de lyssnat på alla tips jag har gett. Så nu ser jag fram emot att få höra dem läsa upp sina färdiga mysterier under mitt sista besök.

November och december är också signeringstider. På grund av tidsbrist är jag inte lika inbokad som förra året, men någon signering har jag redan hunnit med och nu är det dags för nästa. I helgen besöker jag nämligen Gunnebo julmarknad, där jag har bokbord, men även läser en stund för barnen (sagoläsning i mangelboden kl 11:15). Välkomna dit!

Mer info finns här:

lördag 25/11 2017

söndag 26/11 2017

 

Att skriva …

Att skriva är som att som att resa. Att skriva är som en dröm. Att skriva är roligt. Att skriva är som en sommaräng.

När jag skriver har jag makt.

Att skriva är att tänka. Att skriva är spännande. Att skriva är som att prata.

Att skriva är att ljuga så mycket man vill.

Att skriva är kul.

Att skriva gör mig glad. Att skriva är frihet. Att skriva känns spännande. Att skriva kan vara tråkigt. Att skriva är att kontrollera.

Att skriva är nödvändigt.

Att skriva är att få som man vill. Att skriva är att måla med bokstäver. Att skriva gör ont ibland. När jag skriver får jag göra saker jag aldrig får göra i verkligheten.

Att skriva kan vara kul.

Att skriva är att våga vara så modig man vill. Att skriva är att friges. Att skriva är fantastiskt.

Att skriva är att spela teater. Att skriva ger nya tankar. Att skriva är att styra. När man skriver hamnar man någon annanstans.

Att skriva är ett måste för mig.

 

Av alla fina ungdomar på skrivarkursen i Skärhamn på Tjörn.

 

Tack, Filipstad, Säffle och Tjörn för fina arrangemang!