Spänning och feelgood!

Nejdå, bokmässan pågår för fullt, men jag nöjde mig med två dagar, torsdag och lördag, trots promenadavstånd till Svenska mässan och fritt inträde. Efter två innehållsöverfyllda dagar är jag mer än nöjd, hur roligt det än är.

Torsdagen är mest för fackfolk: bibliotekarier, skolpersonal med flera. Tillfällen att knyta viktiga kontakter och kära återseenden med författarkollegor.

Lördagen är den största besöksdagen med massor av berömda politiker, idrottsmän, kockar, bloggare och helt vanliga författare samt mängder av bokälskare och kändisspanare.

Här kommer lite bilder:

Torsdag

 

Jag inledde mässan i Idus förlags monter, där jag signerade böcker tillsammans med andra författare, …

… bland andra Peter Gissy som jag har missat tidigare, trots att vi varit på författarbesök på samma skolor vid flera tillfällen. Nu fick vi äntligen mötas och har till och med blivit förlagskollegor. Kul!

Underbara Kim Kimselius har varit ett stadigt inslag på bokmässan under alla år jag har besökt den. Nu är hon där för sista gången. Jag kommer att sakna henne! På bilden finns också Johan Zillén som driver Akademibokhandeln på Center Syd i Löddeköpinge, en av de trevligaste bokhandlar jag har besökt på grund av den fantastiska personalen!

 

Fika- och sittpaus med fina Jeanette Palm som följt mig i mitt författarskap och även hjälper mig med redigering och testläsning. Dessutom bästa sällskapet på bokmässan. Visst är hon extra snygg så här mot matchande bakgrund?

En kort pratstund med dessa snyggingar hanns också med. Författare Christina Lindström och illustratör/författare Annika Lundholm Moberg.

Efter att ha överlevt första dagen på bokmässan känner man sig som en superhjälte!

Lördag

Utsikt från Idus monter.

Sigges ”mamma”, Lin Hallberg.

Lördagen på bokmässan är galen. Tur att man kan hitta sådana här oaser. Hotell Gästis och Havanna i Varberg hade en egen monter där man kunde få välja en bok att ta med hem, vila en stund och tävla om hotellvistelser. Jag har själv bott på Gästis under ett författarbesök och kan verkligen rekommendera det. Extra mysigt för alla som gillar böcker och skrivande.

Det var allt för i år, folk! Vi ses på Bok & Bibliotek 2019!

Annonser

 

Tid är alltid en bristvara. Ibland önskar jag att varje dygn hade fler timmar eller att jag åtminstone kunde fördela dem annorlunda, till exempel sova mindre eller tillbringa mindre tid i tevesoffan eller läsfåtöljen.

Tyvärr tillhör jag inte dem som nöjer mig med fem timmars sömn. Inte heller orkar jag vara aktiv varenda vaken timme. Jag är extremt kvällstrött och samtidigt inte tillräckligt morgonpigg för att stiga upp vid fem och utföra underverk. Återhämtning är ett måste. Dessutom kan jag inte vara utan en daglig långpromenad eller joggingrunda med hunden. Utöver detta krävs viss tid för matlagning, städning, trädgårdsskötsel, kattklappande och annat nödvändigt ont och gott och så klart umgänge med familj och vänner. Det blir alltså få timmar över åt annat efter den vanliga arbetsdagen.

Nu var jag riktigt sugen på att gå en skrivkurs i höst, mest för inspirationens skull. I våras sökte jag in till Linnéuniversitetets ”Att skriva barnlitteratur” och till Mittuniversitetets ”Kreativt skrivande, barn och ungdom”. Naturligtvis kom jag in på båda. Kul! Eller?

Jag ville verkligen plugga, men efter att ha räknat och pusslat och funderat ett bra tag insåg jag till sist att det skulle bli omöjligt. Ett dygn har bara 24 timmar. Eftersom min höst redan är fullbokad med olika spännande projekt tog jag mitt förnuft till fånga och tackade med sorg i hjärtat nej till båda utbildningarna. Kanske får jag möjligheten någon annan gång när det passar bättre. Det är bara att inse att man inte kan hinna med allt, hur roligt det än är.

Så vad händer under hösten?

Förutom mitt vanliga jobb sker följande:

3/9 – 7/9: Författarbesök i Falköping

26/9-30/9: Bokmässan Bok & Bibliotek i Göteborg.

Fyra dagar under september-november: Författarbesök i Lerum

Oktober: Stort skapande förskola-projekt i Angered.

November-december: Skapande skola-projekt i Västra Hisingen

Signeringar.

Eget skrivande.

Roligt och spännande!

Bloggen kommer att uppdateras i mån av tid. Ett dygn har ju lika förbaskat bara 24 timmar.

Bada, sola, deckarskola

Det finns mycket att hitta på när det är sommarlov, särskilt när vädret är lika strålande soligt och skönt som denna sommar. Framför allt är det perfekt att man inte behöver ha pengar för att ha kul. Sol och bad är gratis, på en cykel kommer man också långt. Dessutom kan man även uppleva längre resor utan att själv förflytta sig en millimeter. Gå bara till närmaste bibliotek och låna en av mina Klarabelladeckare! Lägg dig i hängmattan och häng med till Grekland, Thailand eller Västindien!

Bor du i Lilla Edet har du extra tur. Då kan du nämligen vara med på deckarskola i morgon!

Mer information finns här!

Välkommen!

 

 

Den här veckan har jag varit i Norrköping och besökt en massa trevliga klasser på Söderportens skola.

En av eleverna lämnade ett brev med bra och lite kluriga frågor, så här kommer svaren!

Varför gillar du att skriva böcker? Jag tror att jag gillar att skriva, eftersom jag tycker så mycket om att läsa och gärna vill kunna skapa samma läsglädje hos andra.

Vad fick dig att börja skriva böcker? Det som verkligen fick mig att börja skriva böcker var att min dotter inte hittade någon bra deckare som hon inte redan läst när vi skulle åka till Sälen på skidsemester. Då bestämde jag mig för att skriva en bok till henne. Fast jag har alltid velat bli författare.

Var får du alla idéer ifrån? Ja, du, ibland är det jättesvårt att komma på bra idéer och ibland dyker de bara upp i mitt huvud. Oftast måste jag klura ganska länge innan jag kommer på något. Bäst är det när man har mycket tid att tänka, till exempel när man är på semester eller promenerar.

Hur många år var du när du skrev din första bok? Min allra första bok som jag skrev för hand och häftade ihop gjorde jag när jag var 4 år. När jag var 12 skrev jag en lång bok på maskin och skickade till ett förlag. Jag fick naturligtvis nej! När min första riktiga bok kom ut var jag nästan 49 år.

Läser du andras böcker? Ja, det gör jag! Jag läser massor av böcker, även barn- och ungdomsböcker.

Läser du dina böcker för din släkt? Nej, men många av mina släktingar har nog läst dem själva!

Hur många böcker har du skrivit? 16 stycken.

När ska du skriva en till bok? Jag ska försöka hinna klart med minst en bok i sommar!

 

Sköna dagar nu med sol och värme. Norrköping visade sig från sin bästa sida, men nu är jag hemma igen! Ut och njut!

Fotograf: Elin Heinö

Drömmer du om att säga upp dig från ditt vanliga jobb och bli författare på heltid? Jag har gjort precis tvärtom!

Att skriva en bestseller, vara sin egen och leva livet … Visst lockar det? Friheten, att kunna jobba varifrån som helst … Den krassa sanningen är att ytterst få författare i Sverige kan leva på sina böcker. Svenska språket är litet och därmed antalet läsare få. Samtidigt blir förlagens villkor mindre fördelaktiga och konkurrensen större.

Jag har varit en av de barnboksförfattare som kunnat klara mig på mitt författarskap. Vi som lyckas har några saker gemensamt:

1. Vi har skrivit många böcker.

2. Vi är inbokade på många författarbesök.

3. De flesta av oss fyller ut våra inkomster med stipendier.

Jag har uppfyllt alla tre punkterna och klarat mig bra. Ändå har jag alltså, tvärtemot vad alla drömmer om, börjat arbeta som anställd. Varför?

Det finns förstås fler än ett svar. De viktigaste enligt mig är att det är roligt att jobba och framför allt är det roligt att ha arbetskamrater.

Jag har varit egen företagare sedan år 2000. Under de första tretton åren arbetade jag som översättare. I januari 2013 kom min första bok ut och sedan dess har mitt författarskap tagit en allt större del av min tid, tills jag levde helt på mina böcker och författarbesök. Det var perfekt i början. Jag tackade ja till allt. År 2016 träffade jag över 5 000 elever under olika workshops i skolan. Jag har rest runt i landet, varit på skrivarretreater, signerat böcker och deltagit i mässor. Att vara sin egen innebär en massa frihet. Lyxiga hotellfrukostar, nya ansikten, vackra platser och många utmaningar.

Samtidigt … Det blir ensamt att inte ha regelbunden kontakt med arbetskamrater. Detta kände i alla fall jag av allt mer, särskilt de senaste åren sedan mina barn blivit stora. Då har man inte längre en naturlig kontakt med andra föräldrar i samband med hämtningar och aktiviteter. Så länge man själv är driven och engagerad kan detta så klart kompenseras med luncher med vänner, nätverksträffar och annat.

Problemet för mig är att jag i allra högsta grad är en upp- och nermänniska. Under vissa perioder är jag aktiv och engagerad, humöret är på topp och jag kan arbeta hur mycket som helst. Då kan jag både skriva, marknadsföra, blogga, söka stipendier och leta upp nya uppdrag samtidigt som jag är aktiv socialt. Efter en sådan aktiv period kommer oftast en svacka. Tyvärr har jag svårt att reglera detta själv. När jag arbetar mycket trivs jag nämligen som bäst. Ändå behöver jag återhämtningen. Under de senaste åren har jag haft allt svårare att njuta av dessa lugnare perioder och än mindre förmå mig att skriva, trots att jag har tid.

Ja, det finns flera anledningar till att jag började fundera på att ta ett deltidsjobb. Sedan kom frågan vad jag skulle jobba med. Efter en hel massa funderande sökte jag i höstas tjänst som sfi-lärare. Då hade jag pratat med flera personer som verkligen rekommenderade det arbetet, bland annat duktiga författarkollegan Sara Lövestam.

Till saken hör att jag har en språklärarutbildning i botten och även behörighet till sfi. Även om jag inte hade undervisat på många år, hade jag ju gjort massor av författarbesök och kände mig trygg i klassrumssituationen.

När jag fick erbjudande om jobb tvekade jag. Milt sagt. Jag fick riktig ångest. Mest var jag rädd för de fasta arbetstiderna, att känna mig låst. Då sa en god vän till mig: ”Börja! Du kan alltid säga upp dig om det absolut inte funkar.”

Nu har jag arbetat på Eductus sedan oktober och jag kan bara konstatera att jag stormtrivs. Visst känns det lite låst att inte kunna försvinna iväg på en resa hur som helst, men fördelarna överväger.

Jobbet är roligt och eleverna otroligt trevliga. Arbetskamraterna också. Dessutom har jag arbetstider som medger en hel del författarbesök och skrivande. Jag skulle aldrig hinna arbeta heltid eftersom mitt författarskap fortfarande är viktigt för mig.

Frågan är då, har mitt skrivande blivit lidande? Svar: Jag vet inte än. Innan jag började jobba var jag inne i en svacka. Jag har skrivit under vintern, men kanske inte lika mycket som vanligt. Nu känner jag för första gången på länge att jag verkligen är på gång igen, både med nya idéer och skrivlust.

Det lustiga är att flera av mina författarkollegor som också lever enbart på sitt författarskap har hört av sig till mig och ställt frågor om mitt jobb. De är nämligen också sugna på att börja jobba, just för att de saknar arbetskamrater och fasta tider.

Många drömmer om att säga upp sig från jobbet och leva på sina böcker. Jag vill inte avråda någon från det. Tvärtom. Det har varit mycket fina år som jag inte på något sätt ångrar. Det viktigaste är nog att inte vara rädd för förändringar. Ju längre tid man har gjort samma sak, desto svårare att börja med något nytt. Och desto större anledning. Det ena kan vara fantastiskt under en viss fas i livet, men deprimerande under en annan och precis tvärtom.

Jag har absolut inte slutat med författarbesöken. Tvärtom har jag haft en hel del inbokade under året. Ibland har jag varit tvungen att ta tjänstledigt. Oftast har jag kunnat pussla med mina lediga dagar.

Det konstiga är att jag upplever mindre stress nu än när jag ”bara” var författare, antagligen för att de olika aktiviteterna kompletterar varandra så bra.

Nej, nu ska jag utmana pollenallergin, ta en kopp kaffe och sätta mig i trädgården i vårvädret. Nya idéer ska nämligen förverkligas!

 

Ibland är det bara vår

Författare har förstås bra dagar och dåliga dagar. De flesta är nog lite lagom vardagsgrå-rosa. Idag har dock varit en riktig toppendag för mig. Jag sitter här och känner mig helnöjd samtidigt som jag försöker komma på varför.

Inget särskilt har nämligen hänt. I förrgår fick jag en fin recension som gjorde mig glad, för ett par dagar sedan lyssnade jag på en ny inläsare av Klarabelladeckarna, som jag är mycket nöjd med, men idag har varit en ganska vanlig författardag. Bra, men inte fantastisk. Och ändå.

I morse körde jag till Varberg och besökte en femma på Bockstensskolan. Det var inspirerande och roligt. Eleverna var entusiastiska och jätteduktiga. Kul, alltså. Samtidigt händer det ganska ofta att jag gör författarbesök, så det är nog inte därför den här dagen har varit så lyckad.

Efter författarbesöket, i stället för att sätta mig i bilen och köra direkt hem till Mölndal, tog jag en avstickare in till Varbergs småbåtshamn. Jag bestämde mig också för att avstå från ett spännande möte under kvällen till förmån för egen vila.

I stället tog jag mig tid att promenera upp till Varbergs fästning, gick runt och försökte låtsas som om jag befann mig i en annan tid. Det kan kännas lite sorgligt att promenera runt och turista för sig själv, men idag kunde jag verkligen njuta av min ensamhet.

Slutligen satte jag mig på en bänk på baksidan av fästningen med utsikt över havet. Just då tittade solen fram efter några dagars regn och när jag satt där kom den: inspirationen. Idéer till nya böcker, en sprudlande lust att börja skriva, något som jag har känt allt mer sällan under de senaste åren.

Varför kom den just idag? Jag vet inte. Ibland är det bara vår.

Ibland kommer livet emellan … Som nu. Efter att ha varit på ett fantastiskt bröllop i värsta Bollywood-stil i Marocko kom jag hem sent i tisdags kväll. Jag var dödstrött eftersom det mesta i Marocko tycks ske sena kvällar och nätter. Samtidigt var jag nöjd efter underbara dagar med familjen och förväntansfull. Min nya bok, nummer sexton i ordningen och den första för riktigt små barn, skulle nämligen komma dagen efter.

Tyvärr blev inte hemkomsten så rolig. Min elvaåriga hund, opererad för juvertumörer för någon månad sedan, hade insjuknat plötsligt. Det blev ilfart till Blå stjärnans djursjukhus. Där blev jag sittande i flera timmar i väntan på veterinär medan hunden blev sämre och sämre. Till slut blev hon undersökt och veterinären misstänkte livmoderinflammation. Insjuknandet hade alltså inte alls med den tidigare operationen att göra som jag trodde.

Det blev en ny operation och då upptäcktes att livmodern spruckit och bakterier läckt ut i buken, alltså värsta möjliga scenario med stor risk för blodförgiftning och plötslig död. Oroliga dagar och sömnlösa nätter.

Igår kom så äntligen hunden hem. Hon är medtagen och har ont, men infektionen har inte spridit sig (peppar peppar) och hon äter hyfsat. Nu gäller vila, återhämtning och uppsikt för hunden, vila och nya tag för mig. Just nu påminner jag mest om en sömnig zombie.

För den som inte har hund kanske det är svårt att förstå, men detta har varit extremt jobbiga dagar. Nu ser vi framåt igen. Jag har ordnat hundvakt (tack, min underbara syster) och förbereder mig inför veckans författarbesök på Påskbergsskolan i Varberg. Skolan har varje år en temavecka med kreativt innehåll. I år är temat Bokens underbara värld och jag ska besöka alla elever i klasserna F till 6 på skolan. Spännande!

Så till den nya boken. Den kom som planerat i onsdags, men då var jag alltså fortfarande en sömnig och mycket orolig zombie. Nu har jag äntligen hunnit titta lite noggrannare på den och den är riktigt fin! Moa Graafs bilder är underbara. Dessutom har den fått ett bra utlåtande från BTJ. Jag hoppas på fler fina recensioner och så klart på att många köper och lånar boken! Läs mer här. Önskas recensionsexemplar? Kontakta ulrika@idusforlag.se

Slutligen kan jag inte låta bli att lägga till lite bilder från färgglada Marocko. Njut och dröm dig bort! Inspirerande miljöer, kanske för en ny bok …