Åsa Öhnell – barnboksförfattare

Jag har endast träffat Lisen Adbåge en enda gång, nämligen på en utbudsdag där Lisen var huvudtalare och jag en av de andra talarna. Hennes böcker har jag förstås sett tidigare och det var mycket intressant att höra henne berätta om sitt arbete. Jag ville veta mer om duktiga Lisen Adbåge och har ställt några frågor till henne:

Du är både författare och illustratör. Vilken idé kom först, att du skulle skriva eller illustrera böcker?

Det kom nog samtidigt. Självklart kunde jag inte skriva lika tidigt som jag lärde mig rita (har fått berättat för mig att jag redan vid mycket låg ålder ritade huvudfotingar) men så fort jag kunde skriva minns jag att jag ville göra båda delarna, helst ihop. Text med bild. Ibland bara för att jag inte kunde komma på något att rita i en teckning, så då fick jag först skriva ihop en historia att teckna till. Jag tyckte också det var kul att rita serier och hitta på egna tidningar ihop med min tvillingsyster och vår kusin. Rikligt illustrerade var de, med bröllopsannonser och väderkartor etc. Att min familj bodde granne med en illustratör och bilderboksförfattare spelade också in, vi var i hans ateljé ibland och lekte mad hans barn. Han illustrerade de matteböcker jag hade i skolan i lågstadiet, så det blev tydligt för mig redan då att det fanns ett sådant yrke.

 Om du vore en färg, vilken skulle du då vara? Varför?

 Alla. Plus svart. Det sägs ju att svart inte är en färg. Eller är det alla färger? Kanske är jag då färgen svart. Jag tycker den alltid förstärker alla de andra färgerna så fint och får dem att lysa. För mig är färger som smaker brukar jag säga. Som kryddor. Och jag vill aldrig äta en rätt flera dar i rad. Inte heller nåt som bara smakar till exempel vitpeppar. Smakerna samarbetar och förhöjer varann på samma vis som färgerna i en bild. Jag vill ha balans utan att bli uttråkad. Svart är då kanske som svartpeppar ungefär? Jag är dålig på matlagning egentligen … Men jag har ganska svårt för grön. Den är som koriander kanske.

Att begränsa färgpaletten är en konst, jag försöker mer och mer använda färre färger, det är svårt men roligt!

Ur Kurt och Kio vill ha koja

Har du gått några utbildningar? Vilka?

Jag gick den estetiska konst- och formlinjen på gymnasiet och därefter direkt två år på en KY-utbildning som det kallades då, nu heter det kanske någonting annat? Det var på den numer nedlagda Serietecknarskolan i Hofors, en utbildning i illustration och serieteckning. Vi hade ganska många veckors praktik varje läsår som det var eget ansvar att ordna med. Jag fick då plats på bl.a. läromedelsförlaget Liber och mitt käraste Kamratposten. Det var då jag började arbeta mer och mer på riktigt med tecknandet, det gick att baka in i skolarbetet och jag gjorde en hel del serier till KP på den tiden. Serier är något som jag idag inte alls håller på med, tyvärr. Jag skulle vilja. Jag läser dock mycket serier fortfarande.

Vilken av dina böcker är du mest stolt över? Varför?

Svår fråga. Jag tror alltid det är den senaste. Eller, jag är stolt över dem på olika vis. Dock inte alla. Men boken Stor-Emma, som handlar väldigt mycket om mej själv, den är jag lite specialstolt över, också för att den fått bli en White-raven-bok.

Omslag, Stor-Emma

Jag tycker mycket om hästarna i boken ”Tio vilda hästar” av Grethe Rottböll. Hur tänkte du när du illustrerade dem?

Från början tecknade jag dem mycket mer olika varandra, de hade olika storlek etc. Men efter att redaktör och författare fått titta och tycka så kom vi fram till en ganska liknande storlek på dem tillslut ändå (det är svårt att rymma 10 hästar på en sida trots allt). Men att de skulle ha roliga färger var det ingen tvekan om. Jag kunde omöjligt ha gjort den fantastifulla, roliga, rimmiga texten rättvis med ett gäng brungråa hästar i miljö med samma färg. Då hade texten smakat åt annat än vad förpackningen gett sken av. Det är dessutom ganska maffigt med tio huvudkaraktärer i en bok, så det var ett måste att ge dem så pass olika färger och namn. Vi namngav dem ganska sent i arbetsprocessen – när Grethe sedan skrev uppföljarna kunde hon använda namnen i verserna direkt! Vi döpte några var, jag tror alla är döpta efter hästar vi mött på riktigt dessutom, det är kul!

Ur Hästfesten av Grethe Rottböll

Vad har du på gång under 2016?

Jag jobbar med en egen bok, en text jag skrev 2013 som har stått i kö ett tag, samt ett nytt samarbete med en annan författare där han har skrivit texten och jag illustrerar. Oklart hur mycket jag kan säga om det, jag ska börja i april. Just nu är det en del antologijobb och så det sista fixet med den bok jag och min syster Emma Adbåge kommer att ge ut i höst! ”Halsen rapar hjärtat slår – rim för 0-100 år” heter den och kommer ut hos Natur & Kultur. Där har vi jobbat så att vi har delat på både text och bild på alla vis. Ett otroligt kul arbete som vi hoppas fler kommer ha roligt av! I övrigt har jag precis flyttat, från Göteborg hem och tillbaks ut på Östgötaslätten. Vi har skaffat oss ett gammalt hus att ta hand om. Höns och hund står på tur. Jag håller mej sysselsatt med andra ord!

Ur Halsen rapar hjärtat slår – rim för 0-100 år

Ja, Lisen Adbåge håller sig sysselsatt! Jag gillar verkligen liknelsen mellan färger och kryddor, även om jag själv tycker bättre om grönt än koriander!

Vill du veta mer om Lisen Adbåge? Besök hennes hemsida här! Klicka på böckerna nedan för att läsa mer eller beställa.