Åsa Öhnell – barnboksförfattare

Nej, jag har inte missat ett bindestreck i rubriken. Detta inlägg ska inte handla om barnböcker utan om barn som läser vuxenböcker. Någon gång får ju barnen eller ungdomarna lust att läsa vuxenböcker. För vissa sker detta redan på mellanstadiet, för andra inte förrän i slutet av gymnasiet. Och så ska det få vara, tycker jag. Det tycker inte alla. Senast idag läste jag ett Facebookinlägg där en förälder undrade vad gruppens följare ansåg om att sonens lärare skulle läsa Da Vinci-koden högt för klassen i syfte att förbättra elevernas ordförråd. Sonen går i femte klass och är alltså 11 år.

Svaren blev många. En hel del tyckte att boken var olämplig, men många hyllade läraren som ville ge sina elever en riktig utmaning.

Själv tillhör jag den första skaran.

Jag reagerar nämligen på att lärare pådyvlar barn vuxenböcker innan de är redo för det. För även om det säkert finns en del elever som har utbyte av vuxenböcker i femte klass (dock skulle jag föreslå en bok med ett lämpligare innehåll och bättre språk än Da Vici-koden), finns det fler som inte har det. Varför? Därför att de är skrivna för vuxna!

Det tycks finnas en allmän uppfattning om att barn- och ungdomsböcker inte är ”riktiga” böcker utan lite sämre. Det finns också en tendens att uppmuntra barn att göra saker som är avsedda för äldre. Detta märks inte minst när man som författare gör biblioteksbesök med workshop. Står det ”Från fem år” kommer det minst ett barn som knappt fyllt fyra. Kanske vill föräldrarna skynda på utvecklingen.

Naturligtvis tycker jag inte att lärare ska stoppa elever som vill gå vidare, som är nyfikna och som kan. Det kan mycket väl finnas 11-åringar som drömmer om att läsa just Da Vinci-koden. Låt dem då göra det. Men läs den inte för en hel klass!

Barn- och ungdomsböcker kan vara lätta eller svåra, de kan innehålla ett stort ordförråd eller ett mindre, svåra ord eller lätta. De kan också vara långa eller korta. Och de har en fördel: De är skrivna för målgruppen! De handlar alltså om saker som barn och unga kan relatera till.

Min egen 17-åring är en god läsare och har inga problem att läsa vuxenböcker, men det slinker fortfarande med en hel del ungdomsböcker. Hennes ordförråd är bra för åldern, inte för att hon har läst vuxenböcker, utan för att hon har läst mycket! Och i ärlighetens namn, är det inte intressantare för ett barn att läsa om andra barn än om en 40-årig man?

Vill ni att era barn ska läsa mycket, föreslår jag att ni låter dem avancera i egen takt. Locka dem att läsa, läs högt för dem, muta dem med pengar eller saker eller låt dem få sitta vid datorn när de läst ett visst antal sidor. Gör läsningen till en mysig stund, gör det till en vana. Det finns massor av sätt att få barn att läsa, men ett som inte funkar är att tvinga dem att läsa svårare böcker än vad de är mogna för eller böcker som de inte kan relatera till. Då kommer läsglädjen definitivt att dö.

Jag har tidigare skrivit ett inlägg på BarnBoksNätets blogg med samma tema. Om du vill läsa det inlägget finns det här!

Bild: Rosita Lincoln, från bloggen Rosita reser