Spänning och feelgood!

Arkiv för kategorin ‘Okategoriserade’

Utfrågad!

Det är alltid roligt när elever förbereder frågor inför författarbesök, men det är inte alltid jag kan svara. Idag fick jag följande fråga: ”Om du bara fick skriva en enda bok till i ditt liv, vilken skulle det då bli?”. Något svar fick inte den kloka elev som ställde frågan, men jag ska fundera vidare, för den är tänkvärd. Samtidigt passar jag på att bolla den vidare till mina författarkollegor.

Just idag fick jag extra många bra frågor, så många att jag fick ta med dem hem och mejla svaren. Jag fick även tillåtelse att lägga upp dem här, så håll till godo alla nyfikna barn och vuxna! Frågor av barn och unga i Färgelanda, om mitt författarskap och om skrivande:

Frågor till Åsa

  • Känner du någon annan författare? Ja, jag känner många svenska författare, mest barnboksförfattare. Vi brukar träffas på barnboksträffar, på bokmässan och på litteraturveckan i Göteborg eller när vi är ute på författarbesök i skolor.
  • Hur länge tar det för dig att skriva en bok? Alltifrån två dagar till två år beroende på vilken bok det handlar om! Den som jag skrev snabbast behövde jag skicka till en manustävling. Jag fick idén två dagar innan manuset skulle skickas in.
  • Gillar du att skriva för hand eller på dator? På dator, för då kan jag ändra i texten hur jag vill! Ibland kan jag sitta och klottra ner idéer för hand, men så fort jag har chansen skriver jag in dem i datorn.
  • Är det svårt att skriva böcker? Ja, jag tycker det! I alla fall böcker som är tillräckligt bra för att bli antagna av ett förlag.
  • Kommer du fortsätta så länge du bara kan? Ja, så länge som jag tycker att det är roligt och det tror jag att jag kommer att tycka resten av livet.
  • Var fick du inspiration till Klara och Bella-böckerna? En av mina döttrar hade läst alla barndeckare som fanns på bibblan (det fanns inte lika många då som nu). Då kom jag på att jag kunde skriva en egen deckarserie.
  • Är det svårt att hålla en berättelse spännande genom hela berättelsen? Ja, det är det nog. Jag kan själv tycka att det blir tråkigt att läsa om en bok tappar för mycket tempo i mitten.
  • Hur länge har du skrivit böcker? Sedan jag var barn. Jag skickade faktiskt en bok till förlag när jag var 12 år, fast då fick jag ett snällt brev där de tackade nej och gav lite skrivtips. Min första bok kom ut först 2013.
  • Vad fick dig att bli författare? Att jag älskar att läsa och skriva! Jag hade alltid drömt om att bli författare.
  • Är författare ditt ”fulltime”jobb? Jag har arbetat som författare på heltid, men tyckte att det blev lite deppigt att inte ha några arbetskamrater, så nu är jag både författare och sfi-lärare. Innan jag blev författare jobbade jag först som språklärare och därefter som översättare.
  • Hur kan man komma på så mycket? Ibland tycker jag att jag inte kommer på något alls! Men ibland får jag massor av idéer på en gång. Då brukar jag samla mina idéer i en mapp i datorn, så kan jag leta där när jag behöver inspiration. Om jag fastnar i en berättelse brukar jag prata med vänner eller familjen och se om de har några förslag. Ofta kommer jag på lösningen själv när jag böjar prata, så det räcker att de lyssnar på mig!
  • Hur mycket idéer får du från andra som skriver böcker? En hel del faktiskt. Vi författare är jättebra på att ”stjäla” idéer. Det kallas för att vi inspireras.
  • Vad tycker du är det viktigaste att ha med i en bok? En eller flera bra karaktärer, något som händer och ett bra slut.
  • Hur fick du bokförlaget Idus? Jag hade skickat mitt manus till några andra bokförlag. Flera var intresserade, men jag fick inte kontrakt, utan det drog ut på tiden. Jag tröttnade på att vänta och skickade manuset till fler förlag, bland annat Idus. Kort därefter var det bokmässa i Göteborg. Jag gick runt och pratade med de olika förlagen och tyckte att Ulrika som driver Idus var väldigt trevlig. Samtidigt var förlaget nystartat och jag kände inte till dem. Ett par dagar senare fick jag svar och de ville ha mitt manus. Jag tvekade, men tog kontakt med en av deras författare som var jättenöjd. Då skrev jag också kontrakt med dem och de har varit mycket bra att ha att göra med. Jag har dock några böcker på andra förlag också. Det beror lite på vilken typ av bok det är.
  • Varför vill du skriva böcker som utspelar sig på olika platser? Det har blivit så eftersom jag har mest tid att skriva och komma på idéer när jag är på semester. Dessutom älskar jag att resa!
  • Du har skrivit om när Klarabelladeckarna letar efter en polkagrisrånare på Liseberg. Hur fick du idén? Vad heter boken? Boken heter Polkagrisrånarens hemlighet och det handlar om en riktig rånare som har rånat en polkagrisförsäljare på pengar. Eftersom jag bor nära Liseberg har jag ofta varit där. Jag tänkte att det var en bra miljö som barn känner igen sig i.
  • Hur många sidor har dina böcker i genomsnitt? Väldigt olika eftersom jag skriver för olika åldrar. Klarabelladeckarna är på ungefär 170 sidor.
  • Varför skriver du böcker riktade till barn? Jag tycker att barnböcker är viktiga och barnböcker har betytt mycket för mig. När jag först ville bli författare tänkte jag skriva en vuxenbok, men den blev aldrig klar.
  • Hade du någon släkting som skrev böcker? Nej, inte vad jag känner till.
  • Varför gillar du barn så mycket? Kanske för att barn har härlig fantasi och enkla lösningar på problem. Men också för att de ofta är väldigt ärliga. Dessutom gillar jag inte alla barn, bara trevliga barn, precis som jag bara gillar trevliga hundar, inte ouppfostrade hundar som står och skäller eller hoppar på folk och bits. Lyckligtvis är de flesta barn ganska trevliga (och de flesta hundar)!
  • Var det roligt att bli författare? Ja!
  • Vad skrev du för böcker när du var barn? Små, häftade böcker med jättetråkig handling.
  • Hur kommer du på hur boken ska vara? Jag brukar planera ganska noggrant innan jag börjar skriva.
  • Läser dina barn dina böcker? Bara om de måste! De är och har alltid varit för gamla för mina böcker. Däremot brukar de hjälpa mig att testläsa innan jag skickar mina manus till förlagen.
  • Hur tycker du att det är att börja och avsluta en bok? Det är jättesvårt att börja skriva en ny bok. Att avsluta den brukar vara mycket lättare!
  • Ville du bli författare när du var liten? Ja!
  • Hur gamla är dina barn nu? Båda är vuxna.
  • Varför är det kul att skriva böcker? Bland annat därför att jag får bestämma allt själv.
  • Kunde du skriva när du var 4 år? Ja, jag lärde mig skriva väldigt tidigt, antagligen när jag lekte skola med min syster. Plötsligt kunde jag bara läsa.
  • Kan du berätta vad böckerna handlar om? Det kan man läsa om på min hemsida eller på böckernas baksida.

 

Frågor om eget skrivande

  • Hur kan man påbörja en bok/berättelse när man inte har några tankar? Leta i minnet! Tänk dig att din hjärna är som en dator. Allt du har gjort eller läst eller sett finns där, så det är bara att plocka fram en idé och spinna vidare på den. Fantasi föder fantasi, så det är bra att öva ofta.
  • Har du tips på hur man kan få en röd tråd? Genom att planera sin berättelse. Man kan till exempel skriva en mening om vad varje kapitel ska handla om.
  • Hur gör man en bra avslutning på en berättande text? Alla frågor måste ha fått ett svar. Det får inte finnas några lösa trådar.
  • Hur skriver man ett spännande slut med en tragisk död? Oj, det har jag aldrig gjort, men jag tror att det måste finnas hopp i berättelsen trots att någon har dött. Kanske ser personen väldigt avslappnad ut i kistan och de överlevande förstår att det är bättre för den svårt sjuka personen att slippa lida.
  • Hur blir man bättre på att skriva längre texter? Fyll ut med miljöbeskrivningar, dialog, karaktärsbeskrivningar osv. Växla perspektiv så att man får följa två olika personer. Dra ut på stunderna innan något riktigt läskigt ska hända så blir det spännande också.
  • Vet du något bra tips på hur man får en spännande inledning? Det är bra om man på något sätt väcker läsarens nyfikenhet.
  • Finns det något lätt sätt att komma på spännande händelser? Läs dagstidningen! Det händer spännande saker varje dag!
  • Hur kan man skriva en bok som är läskig och spännande? Tänk på att massor av blod och läskiga detaljer inte behöver vara särskilt spännande. Det är snarare vetskapen om att något hemskt ska hända som är intressant. Exempel: En kvinna ska gå ner i källaren för att byta en säkring. Om hon precis har sett på teve att en mördare har rymt från ett fängelse blir det läskigare, för läsaren anar att mördaren ska stå i källaren. Bygg sedan upp spänningen: Trappstegen knarrar. Ett prasslande ljud hörs från källaren. Kvinnans hjärta bultar. Lampan slocknar och endast ett svagt ljus kommer in genom ena fönstret. Våta fotspår syns på källargolvet. Dra alltså ut på stunden innan något händer. Då blir det spännande.
  • Hur gör man om man kör fast med skrivandet? Diskutera med en kompis eller lärare eller byt scen.
  • Vad behöver man tänka på när man skriver? Det kan vara jobbigt att komma igång, men det blir lättare och roligare efter hand. Om du har en plan fastnar du inte lika lätt. Tänk på att du får bestämma precis vad som ska hända! Bra, eller hur?
Annonser

Bokningar av författarbesök, deckarskola, superhjälteworkshop

Jag älskar att göra författarbesök på skolor och bibliotek och just nu får jag många förfrågningar. Jätteroligt. Tyvärr är jag i princip fullbokad under hela vårterminen (de sista två dagarna är inte spikade än). Om du är intresserad av deckarskola, superhjälteworkshop eller författarbesök av något annat slag under höstterminen 2019 eller vårterminen 2020, går det bra att kontakta mig, men vårterminen 2019 är som sagt fullbokad.

Jag besöker oftast elever på låg- eller mellanstadiet, men har även haft projekt med Skapande förskola.

Kontaktuppgifter finns här.

Vi hörs!

Härliga, hektiska höst

Några timmar ledigt. Ovanligt just nu. Mina höstar brukar vara hektiska och denna är inget undantag. Förutom mitt vanliga jobb och bokmässan är jag fullbokad på olika kulturpedagogiska projekt.

Under hela oktober träffade jag ett antal grupper med femåringar från olika förskolor runt om i Angered och vi skapade superhjälteberättelser ihop. Eftersom det var första gången jag jobbade med Skapande förskola var det extra spännande. Som alltid skiljer sig grupper åt. Vissa barn är vana berättare och sprudlar av fantasi, andra grupper är lite mer tillbakadragna och kanske nybörjare på svenska språket. Hur som helst blev det mycket lyckat och det hela resulterade i femton fantasifulla superhjälteberättelser. Fortsättning följer i vår, för detta projekt är inte slut än. Fler förskolor ska delta och det hela mynnar förhoppningsvis ut i en gemensam aktivitet.

Nu i november och en bit in i december har jag aktiviteter i Torslanda. Jag besöker sex klasser vid ett antal tillfällen och har deckar- respektive superhjälteworkshop med eleverna beroende på ålder. Några av skolorna har jag besökt flera gånger tidigare, andra är helt nya för mig. Här jobbar vi med elevernas eget skrivande. Det är väldigt roligt att få träffa dem flera gånger och ta del av deras fina berättelser.

Under hösten har jag också lagt mycket jobb på att planera in vårens aktiviteter. Även då blir det många författarbesök, men jag har försökt avsätta lite tid för att skriva vidare på mina manus. Tyvärr har det blivit mycket lite av den varan i höst. Om ni önskar författarbesök är det alltså bra att vara ute i god tid. Jag tar upp bokningar för nästa höst nu. Våren är mer eller mindre fullbokad.

Mellan alla aktiviteter med barn blir det några signeringar inför julen.

Hur orkar du? Den frågan får jag ofta. Vissa veckor jobbar jag väldigt långa dagar. Svaret är detta: Jag orkar av två anledningar. 1. därför att det är så roligt! 2. därför att jag alltid ser till att ha dagar och perioder när jag inte arbetar alls. Dessutom klämmer jag in nyttig frukost, en och annan joggingrunda, dagliga promenader samt mys och gos med hunden Jippi och katten Jönsson. Just nu har äldsta dottern en ny urgullig kattunge som också får sin beskärda mysdel. Utan familj, vänner, husdjur och en och annan resa hade jag nog inte fixat att hålla tempot uppe, men så länge jag får min beskärda del av återhämtning kan jag rensa hjärnan och köra på.

 

Bokmässan 2018 – over and out

Nejdå, bokmässan pågår för fullt, men jag nöjde mig med två dagar, torsdag och lördag, trots promenadavstånd till Svenska mässan och fritt inträde. Efter två innehållsöverfyllda dagar är jag mer än nöjd, hur roligt det än är.

Torsdagen är mest för fackfolk: bibliotekarier, skolpersonal med flera. Tillfällen att knyta viktiga kontakter och kära återseenden med författarkollegor.

Lördagen är den största besöksdagen med massor av berömda politiker, idrottsmän, kockar, bloggare och helt vanliga författare samt mängder av bokälskare och kändisspanare.

Här kommer lite bilder:

Torsdag

 

Jag inledde mässan i Idus förlags monter, där jag signerade böcker tillsammans med andra författare, …

… bland andra Peter Gissy som jag har missat tidigare, trots att vi varit på författarbesök på samma skolor vid flera tillfällen. Nu fick vi äntligen mötas och har till och med blivit förlagskollegor. Kul!

Underbara Kim Kimselius har varit ett stadigt inslag på bokmässan under alla år jag har besökt den. Nu är hon där för sista gången. Jag kommer att sakna henne! På bilden finns också Johan Zillén som driver Akademibokhandeln på Center Syd i Löddeköpinge, en av de trevligaste bokhandlar jag har besökt på grund av den fantastiska personalen!

 

Fika- och sittpaus med fina Jeanette Palm som följt mig i mitt författarskap och även hjälper mig med redigering och testläsning. Dessutom bästa sällskapet på bokmässan. Visst är hon extra snygg så här mot matchande bakgrund?

En kort pratstund med dessa snyggingar hanns också med. Författare Christina Lindström och illustratör/författare Annika Lundholm Moberg.

Efter att ha överlevt första dagen på bokmässan känner man sig som en superhjälte!

Lördag

Utsikt från Idus monter.

Sigges ”mamma”, Lin Hallberg.

Lördagen på bokmässan är galen. Tur att man kan hitta sådana här oaser. Hotell Gästis och Havanna i Varberg hade en egen monter där man kunde få välja en bok att ta med hem, vila en stund och tävla om hotellvistelser. Jag har själv bott på Gästis under ett författarbesök och kan verkligen rekommendera det. Extra mysigt för alla som gillar böcker och skrivande.

Det var allt för i år, folk! Vi ses på Bok & Bibliotek 2019!

Ett dygn har lika förbaskat bara 24 timmar

 

Tid är alltid en bristvara. Ibland önskar jag att varje dygn hade fler timmar eller att jag åtminstone kunde fördela dem annorlunda, till exempel sova mindre eller tillbringa mindre tid i tevesoffan eller läsfåtöljen.

Tyvärr tillhör jag inte dem som nöjer mig med fem timmars sömn. Inte heller orkar jag vara aktiv varenda vaken timme. Jag är extremt kvällstrött och samtidigt inte tillräckligt morgonpigg för att stiga upp vid fem och utföra underverk. Återhämtning är ett måste. Dessutom kan jag inte vara utan en daglig långpromenad eller joggingrunda med hunden. Utöver detta krävs viss tid för matlagning, städning, trädgårdsskötsel, kattklappande och annat nödvändigt ont och gott och så klart umgänge med familj och vänner. Det blir alltså få timmar över åt annat efter den vanliga arbetsdagen.

Nu var jag riktigt sugen på att gå en skrivkurs i höst, mest för inspirationens skull. I våras sökte jag in till Linnéuniversitetets ”Att skriva barnlitteratur” och till Mittuniversitetets ”Kreativt skrivande, barn och ungdom”. Naturligtvis kom jag in på båda. Kul! Eller?

Jag ville verkligen plugga, men efter att ha räknat och pusslat och funderat ett bra tag insåg jag till sist att det skulle bli omöjligt. Ett dygn har bara 24 timmar. Eftersom min höst redan är fullbokad med olika spännande projekt tog jag mitt förnuft till fånga och tackade med sorg i hjärtat nej till båda utbildningarna. Kanske får jag möjligheten någon annan gång när det passar bättre. Det är bara att inse att man inte kan hinna med allt, hur roligt det än är.

Så vad händer under hösten?

Förutom mitt vanliga jobb sker följande:

3/9 – 7/9: Författarbesök i Falköping

26/9-30/9: Bokmässan Bok & Bibliotek i Göteborg.

Fyra dagar under september-november: Författarbesök i Lerum

Oktober: Stort skapande förskola-projekt i Angered.

November-december: Skapande skola-projekt i Västra Hisingen

Signeringar.

Eget skrivande.

Roligt och spännande!

Bloggen kommer att uppdateras i mån av tid. Ett dygn har ju lika förbaskat bara 24 timmar.

Författare på heltid eller ej? Om att göra precis tvärtom!

Fotograf: Elin Heinö

Drömmer du om att säga upp dig från ditt vanliga jobb och bli författare på heltid? Jag har gjort precis tvärtom!

Att skriva en bestseller, vara sin egen och leva livet … Visst lockar det? Friheten, att kunna jobba varifrån som helst … Den krassa sanningen är att ytterst få författare i Sverige kan leva på sina böcker. Svenska språket är litet och därmed antalet läsare få. Samtidigt blir förlagens villkor mindre fördelaktiga och konkurrensen större.

Jag har varit en av de barnboksförfattare som kunnat klara mig på mitt författarskap. Vi som lyckas har några saker gemensamt:

1. Vi har skrivit många böcker.

2. Vi är inbokade på många författarbesök.

3. De flesta av oss fyller ut våra inkomster med stipendier.

Jag har uppfyllt alla tre punkterna och klarat mig bra. Ändå har jag alltså, tvärtemot vad alla drömmer om, börjat arbeta som anställd. Varför?

Det finns förstås fler än ett svar. De viktigaste enligt mig är att det är roligt att jobba och framför allt är det roligt att ha arbetskamrater.

Jag har varit egen företagare sedan år 2000. Under de första tretton åren arbetade jag som översättare. I januari 2013 kom min första bok ut och sedan dess har mitt författarskap tagit en allt större del av min tid, tills jag levde helt på mina böcker och författarbesök. Det var perfekt i början. Jag tackade ja till allt. År 2016 träffade jag över 5 000 elever under olika workshops i skolan. Jag har rest runt i landet, varit på skrivarretreater, signerat böcker och deltagit i mässor. Att vara sin egen innebär en massa frihet. Lyxiga hotellfrukostar, nya ansikten, vackra platser och många utmaningar.

Samtidigt … Det blir ensamt att inte ha regelbunden kontakt med arbetskamrater. Detta kände i alla fall jag av allt mer, särskilt de senaste åren sedan mina barn blivit stora. Då har man inte längre en naturlig kontakt med andra föräldrar i samband med hämtningar och aktiviteter. Så länge man själv är driven och engagerad kan detta så klart kompenseras med luncher med vänner, nätverksträffar och annat.

Problemet för mig är att jag i allra högsta grad är en upp- och nermänniska. Under vissa perioder är jag aktiv och engagerad, humöret är på topp och jag kan arbeta hur mycket som helst. Då kan jag både skriva, marknadsföra, blogga, söka stipendier och leta upp nya uppdrag samtidigt som jag är aktiv socialt. Efter en sådan aktiv period kommer oftast en svacka. Tyvärr har jag svårt att reglera detta själv. När jag arbetar mycket trivs jag nämligen som bäst. Ändå behöver jag återhämtningen. Under de senaste åren har jag haft allt svårare att njuta av dessa lugnare perioder och än mindre förmå mig att skriva, trots att jag har tid.

Ja, det finns flera anledningar till att jag började fundera på att ta ett deltidsjobb. Sedan kom frågan vad jag skulle jobba med. Efter en hel massa funderande sökte jag i höstas tjänst som sfi-lärare. Då hade jag pratat med flera personer som verkligen rekommenderade det arbetet, bland annat duktiga författarkollegan Sara Lövestam.

Till saken hör att jag har en språklärarutbildning i botten och även behörighet till sfi. Även om jag inte hade undervisat på många år, hade jag ju gjort massor av författarbesök och kände mig trygg i klassrumssituationen.

När jag fick erbjudande om jobb tvekade jag. Milt sagt. Jag fick riktig ångest. Mest var jag rädd för de fasta arbetstiderna, att känna mig låst. Då sa en god vän till mig: ”Börja! Du kan alltid säga upp dig om det absolut inte funkar.”

Nu har jag arbetat på Eductus sedan oktober och jag kan bara konstatera att jag stormtrivs. Visst känns det lite låst att inte kunna försvinna iväg på en resa hur som helst, men fördelarna överväger.

Jobbet är roligt och eleverna otroligt trevliga. Arbetskamraterna också. Dessutom har jag arbetstider som medger en hel del författarbesök och skrivande. Jag skulle aldrig hinna arbeta heltid eftersom mitt författarskap fortfarande är viktigt för mig.

Frågan är då, har mitt skrivande blivit lidande? Svar: Jag vet inte än. Innan jag började jobba var jag inne i en svacka. Jag har skrivit under vintern, men kanske inte lika mycket som vanligt. Nu känner jag för första gången på länge att jag verkligen är på gång igen, både med nya idéer och skrivlust.

Det lustiga är att flera av mina författarkollegor som också lever enbart på sitt författarskap har hört av sig till mig och ställt frågor om mitt jobb. De är nämligen också sugna på att börja jobba, just för att de saknar arbetskamrater och fasta tider.

Många drömmer om att säga upp sig från jobbet och leva på sina böcker. Jag vill inte avråda någon från det. Tvärtom. Det har varit mycket fina år som jag inte på något sätt ångrar. Det viktigaste är nog att inte vara rädd för förändringar. Ju längre tid man har gjort samma sak, desto svårare att börja med något nytt. Och desto större anledning. Det ena kan vara fantastiskt under en viss fas i livet, men deprimerande under en annan och precis tvärtom.

Jag har absolut inte slutat med författarbesöken. Tvärtom har jag haft en hel del inbokade under året. Ibland har jag varit tvungen att ta tjänstledigt. Oftast har jag kunnat pussla med mina lediga dagar.

Det konstiga är att jag upplever mindre stress nu än när jag ”bara” var författare, antagligen för att de olika aktiviteterna kompletterar varandra så bra.

Nej, nu ska jag utmana pollenallergin, ta en kopp kaffe och sätta mig i trädgården i vårvädret. Nya idéer ska nämligen förverkligas!

 

Ibland är det bara vår

Författare har förstås bra dagar och dåliga dagar. De flesta är nog lite lagom vardagsgrå-rosa. Idag har dock varit en riktig toppendag för mig. Jag sitter här och känner mig helnöjd samtidigt som jag försöker komma på varför.

Inget särskilt har nämligen hänt. I förrgår fick jag en fin recension som gjorde mig glad, för ett par dagar sedan lyssnade jag på en ny inläsare av Klarabelladeckarna, som jag är mycket nöjd med, men idag har varit en ganska vanlig författardag. Bra, men inte fantastisk. Och ändå.

I morse körde jag till Varberg och besökte en femma på Bockstensskolan. Det var inspirerande och roligt. Eleverna var entusiastiska och jätteduktiga. Kul, alltså. Samtidigt händer det ganska ofta att jag gör författarbesök, så det är nog inte därför den här dagen har varit så lyckad.

Efter författarbesöket, i stället för att sätta mig i bilen och köra direkt hem till Mölndal, tog jag en avstickare in till Varbergs småbåtshamn. Jag bestämde mig också för att avstå från ett spännande möte under kvällen till förmån för egen vila.

I stället tog jag mig tid att promenera upp till Varbergs fästning, gick runt och försökte låtsas som om jag befann mig i en annan tid. Det kan kännas lite sorgligt att promenera runt och turista för sig själv, men idag kunde jag verkligen njuta av min ensamhet.

Slutligen satte jag mig på en bänk på baksidan av fästningen med utsikt över havet. Just då tittade solen fram efter några dagars regn och när jag satt där kom den: inspirationen. Idéer till nya böcker, en sprudlande lust att börja skriva, något som jag har känt allt mer sällan under de senaste åren.

Varför kom den just idag? Jag vet inte. Ibland är det bara vår.