Åsa Öhnell – barnboksförfattare

Författare har förstås bra dagar och dåliga dagar. De flesta är nog lite lagom vardagsgrå-rosa. Idag har dock varit en riktig toppendag för mig. Jag sitter här och känner mig helnöjd samtidigt som jag försöker komma på varför.

Inget särskilt har nämligen hänt. I förrgår fick jag en fin recension som gjorde mig glad, för ett par dagar sedan lyssnade jag på en ny inläsare av Klarabelladeckarna, som jag är mycket nöjd med, men idag har varit en ganska vanlig författardag. Bra, men inte fantastisk. Och ändå.

I morse körde jag till Varberg och besökte en femma på Bockstensskolan. Det var inspirerande och roligt. Eleverna var entusiastiska och jätteduktiga. Kul, alltså. Samtidigt händer det ganska ofta att jag gör författarbesök, så det är nog inte därför den här dagen har varit så lyckad.

Efter författarbesöket, i stället för att sätta mig i bilen och köra direkt hem till Mölndal, tog jag en avstickare in till Varbergs småbåtshamn. Jag bestämde mig också för att avstå från ett spännande möte under kvällen till förmån för egen vila.

I stället tog jag mig tid att promenera upp till Varbergs fästning, gick runt och försökte låtsas som om jag befann mig i en annan tid. Det kan kännas lite sorgligt att promenera runt och turista för sig själv, men idag kunde jag verkligen njuta av min ensamhet.

Slutligen satte jag mig på en bänk på baksidan av fästningen med utsikt över havet. Just då tittade solen fram efter några dagars regn och när jag satt där kom den: inspirationen. Idéer till nya böcker, en sprudlande lust att börja skriva, något som jag har känt allt mer sällan under de senaste åren.

Varför kom den just idag? Jag vet inte. Ibland är det bara vår.