Sanna Juhlin är den enda författare jag känner som har tagit sig genom halva Sverige till bokmässan i lastbil! Snacka om jävlar anamma! Enligt henne själv är hon impulsiv. Själv uppfattar jag Sanna som en generös person. Hon bjussar gärna på sig själv och delar med sig av såväl goda som dåliga erfarenheter. Förutom att skriva böcker är Sanna en av bokbloggarna på bloggen Barnboksprat.
Du har skrivit både barn- ungdoms- och vuxenböcker. Vilket är roligast? Motivera!
Att skriva romaner för vuxna är större projekt som kräver längre skrivperioder och är mer komplicerade. Men jag tycker om utmaningen och det ger mig en inre tillfredsställelse. Som om jag skapar min inre långfilm, vilket tilltalar mig, då mina drömmar som tonåring var att antingen bli författare eller filmregissör. På så vis vävs mina drömmar ihop till en helhet.
Men att skriva barnböcker är också oerhört tillfredsställande. Jag drivs av mitt inre barn, men har också skrivit många av mina böcker direkt till mina egna barn. Just för att få läsa högt för dem. Eftersom jag inte kan rita själv har jag haft förmånen att få göra barnböcker ihop med fantastiskt duktiga illustratörer. Att vara två om en utgiven bok är roligt. Man är ett team och hjälps åt.
Så vad är roligast? Jag kan inte svara på det. Att skriva och fantisera är roligt och det som driver mig till att skapa böcker – oavsett genre och oavsett till vilken ålder jag skriver till.
Du är utgiven på flera olika förlag. Hur kommer det sig? Vilka fördelar respektive nackdelar finns det med detta?
Det är svårt att bli utgiven. Får man nej från ett större bokförlag så får man söka vidare. Så har jag gjort och haft turen att få bli utgiven via flera olika bokförlag. Nackdelen kan vara att förlaget inte kan marknadsföra dig helhjärtat som deras egna författare. Du blir en splittrad författare. Det svåra med att välja många olika illustratörer är att läsaren inte känner igen mitt författarskap. Nu har jag gjort tre barnböcker tillsammans med Millis Sarri och där kan man känna igen tråden av mina böcker, men då är det via tre olika bokförlag. Det är synd. Fördelarna är att jag får erfarenhet av hur olika alla bokförlag arbetar och fungerar. Det har hjälpt mig att få mer skinn på näsan vid förhandlingar.
Hur är du som person med tre ord?
Intensiv, analyserande och gärna godhjärtad, vill jag tro.
Du gjorde en strapatsartad resa till bokmässan i Göteborg förra året. Berätta om den!
Jag var nybliven företagare (som författare) och behövde spara på pengarna. Jag hade helt enkelt inte råd att resa från Sundsvall till Göteborg. Samtidigt ville jag inte svika mina förläggare på Idus och Mörkersdottir, där jag skulle signera två nya böcker. Och jag ville träffa Millis Sarri och andra kollegor. I sista stund fick jag erbjudande om att lifta 144 mil med en lastbilschaufför. Sov inget under två nätter. Tvättade av mig på en toalett. Åkte två timmar i en buss från ett industriområde till bokmässan innan jag hittade rätt. Hann vara där fem intensiva timmar innan jag stressade iväg med en taxi tillbaka till den väntande lastbilen som stod utanför stan. Inget jag rekommenderar andra att göra men jag svek ingen, och jag klarade av det. Det gav mig en känsla av att inget är omöjligt.
Vilken av dina böcker är du mest stolt över? Motivera!
Att få pris och bli nominerad är fantastiskt roligt. Millis Sarris och min barnbok ”Ett hus med många dörrar” blev utnämnd till en av de tio bästa barnbilderböckerna 2013 av Bokjuryn och framröstad av 35 000 barn. Det var stort! Boken hamnade också på affischen som skickas ut till alla bibliotek. Då var jag mycket stolt, men annars är jag stolt över de flesta böcker jag skrivit.
Har du några nya projekt på gång under detta läsår?
Jag jobbade väldigt hårt i våras så jag hoppas få se resultaten av det under hösten. Förhoppningsvis nya kontrakt. Sedan ska jag och en ny kollega skicka in material till Alfabetas Castortävling. Roligt att vara med i leken.
Du bor på en liten ort i Norrland. Vilka fördelar och nackdelar finns det med detta som författare?
Jag saknar en bokmässa i närheten av Sundsvall och samtidigt är jag rädd för att det kulturella intresset i samhället inte finns. Folk på landet åker inte på boksigneringar och andra litterära event. Jag hoppas jag har fel. Det finns också få skolor häromkring att besöka som författare och pengar saknas. En del kommuner saknar kulturombud. Jag skulle också önska att Sveriges författarförbund hade fler kurser och föreläsningar i norr, och inte bara i de större städerna. Sedan blir jag grymt avundsjuk på författare och bokbloggare som kan springa på alla roliga event som bokförlagen fixar, men som ligger i Stockholm oftast. Något sådant har vi ju inte här. Så lite utanför känner jag mig nog …
Ser man på. Jag trodde att det var lättare att lyftas fram i ett litet samhälle där man är ensam författare, men man kanske får vara glad som bor i en större stad!
Läs mer om Sanna Juhlin på hennes blogg!
Klicka på böckerna nedan för att läsa mer eller beställa!
Kommentera