Åsa Öhnell – barnboksförfattare

Möten över generationsgränserna i barnböcker

Ur Surgubben. Illustration av Lotta Ekholm

I alla mina barnböcker sker möten mellan barn och någon utomstående vuxen. Detta har faktiskt inte varit avsiktligt, utan det har blivit så och jag har tänkt på det först efteråt. Jag har också ställt mig frågan varför och tror att jag vet svaret. När jag ser till mitt eget liv är det så här: De bästa utbildningarna, de mest välfungerande arbetsplatserna, de roligaste festerna och de trevligaste bostadsområdena jag stött på är de där kursdeltagarna, de anställda, festdeltagarna eller de boende är av olika ålder. Mångfald handlar inte bara om kön och etnicitet utan även om ålder. Jag tycker helt enkelt att det är viktigt med mångfald, däribland möten över generationsgränserna och jag är övertygad om att det är bra för barn att träffa andra vuxna än sina egna föräldrar.

I Klarabelladeckarna är Klaras granne en gammal tant, Rut. Rut är ganska inskränkt och trivs bäst när allt är sig likt. Hon har många åsikter om folk i kvarteret, särskilt om Bella Silverknorr och hennes föräldrar, som är alldeles för rika för Ruts smak. Detta tål inte Rut, trots att hon egentligen inte alls känner dem eftersom de bor en bit därifrån. Familjen Lindell, Klaras familj, bor däremot precis bredvid Rut, och medan föräldrarna är inte särskilt förtjusta i den skvallriga Rut, gillar Klara henne desto bättre. Rut är en trygg punkt i tillvaron. Hon är kanske inte den där söta gumman som man läser om i sagoböcker, men hon har alltid tid, alltid bullar i frysen och hon gillar att höra skvaller.

Ur Supernova. Illustration av Katarina Dahlquist

I Supernova-böckerna finns flera vuxna med, men viktigast är Holgersson, den där ensamme gubben som har rykte om sig att vara både tokig, galen och fullständigt livsfarlig. Ryktet är falskt och det enda man egentligen kan beskylla Holgersson för är att han är sur. Men vem skulle inte bli det utan sällskap? Märta och Nova rycker in och piggar upp den motvillige Holgersson och lyckas till och med skaffa vuxet sällskap till honom …

Ur Supernova. Illustration av Katarina Dahlquist

Surgubben handlar också om en sur gubbe. Han är så arg och sur att alla är rädda för honom. Alla utom Kim, som är ny i kvarteret. Kim vågar ifrågasätta varför Surgubben är så arg och får ett svar som är ganska tragiskt. Surgubben blev nämligen illa behandlad som barn, ja till och med slagen. Den här boken är rolig och sorglig, men slutar bra och kan användas som diskussionsunderlag. På detta sätt kan man komma åt det svåra ämnet barnaga. Frågorna i slutet av boken är generella och handlar om hur man ska bete sig mot varandra och vart man ska göra av sin ilska. Det finns också information om hur man ska agera om man misstänker att något barn far illa.

Ur Surgubben. Illustration av Lotta Ekholm