Spänning och feelgood!

Arkiv för kategorin ‘Författarintervjuer’

Intervju med Pia Hagmar – författare

11.CR2.p

När mina barn var yngre läste de under en period bara böcker av Pia Hagmar. Det var Klara-böcker för den ena och Dalslandsdeckare för den andra. Tyvärr (eller kanske tur för mig) fanns det inte så många Dalslandsdeckare då – detta var för några år sedan. Och när det inte fanns fler att läsa, ville dottern inte läsa något alls! Det slutade med att jag själv skrev en deckare för barn – Snögubbens hemlighet – som blev min debutbok. Detta var inte mitt första författarförsök, men mitt första lyckade! Jag har alltså Pia Hagmar att tacka för att min författardröm, som jag haft sedan jag själv var barn, äntligen gick i uppfyllelse!

Jag har ställt några frågor till Pia Hagmar:

Jag tror att alla barn vet vem du är. Du har skrivit massor av barnböcker i flera olika genrer och var en av mina barns favoritförfattare när de var yngre. Hur många titlar är du uppe i nu (hösten 2015)?

Ja du, det har hunnit bli en del böcker. Om jag har räknat rätt är det 65 böcker, men jag kan ha glömt några.

Varför skriver du (nästan) bara serier?

För barn har jag enbart skrivit serier hittills. För vuxna gör jag inte det. Det är för att barn/ungdomsböcker är så korta och jag tycker oftast om mina personer så mycket. Genom att skriva flera böcker i samma serie får jag (och läsarna) träffa samma personer flera gånger och framför allt hinner jag då fördjupa personerna och historierna efter hand så att de trots att böckerna är korta en och en finns det plats för utveckling genom att det är en serie.

Vilken typ av böcker läser du själv? 

Jag läser väldigt mycket och allt möjligt. Nästan alltid har jag flera böcker på gång samtidigt så att jag kan läsa i den som passar min sinnesstämning bäst. Jag är dock ganska förtjust i deckare av typen psykologisk thriller.

Dina Dalslandsdeckare är mycket spännande. Är du själv modig i farliga situationer? 

Nej, jag är en riktig fegis. Men i riktigt kriskrisiga situationer så brukar jag konstigt nog hålla mig lugn.

Du skriver en ny serie som heter Pål & Co tillsammans med din son. Det är också en deckare. På vilket sätt skiljer sig serien från Dalslandsdeckarna (förutom att det är andra huvudpersoner förstås!)?

Den utspelar sig i stadsmiljö och är en liten smula allvarligare än Dalslandsdeckarna. Själv tycker jag nog faktiskt bättre om Pål & Co.

Hur många manus skickade du in till förlag innan ditt första blev antaget?

Ingen aning, men det var VÄLDIGT många. Jag skulle tro att jag är en av Sveriges mest refuserade författare. Men så började jag också skicka in manuskript till olika bokförlag redan som 7-åring.

Beskriv dig själv med tre ord!

Envis, nyfiken och omtänksam.

Vilka är dina favoriter bland de egna böckerna?

Böckerna om Millan – det är dem jag tycker allra bäst om själv. De handlar om barnfattigdom inifrån, kanske man kan säga. Sen skriver jag väldigt lättlästa böcker nu, om en tjej som heter Saga. De har blivit väldigt populära.

Vill du veta mer om Pia Hagmar? Läs författarpresentationen här!

Klicka på böckerna nedan om du vill läsa mer om serierna eller beställa.

drommen  sagas-nya-van  klara-for-revansch  kidnappad

 

Annonser

Intervju med Sanna Juhlin – författare

Sanna blogg

Sanna Juhlin är den enda författare jag känner som har tagit sig genom halva Sverige till bokmässan i lastbil! Snacka om jävlar anamma! Enligt henne själv är hon impulsiv. Själv uppfattar jag Sanna som en generös person. Hon bjussar gärna på sig själv och delar med sig av såväl goda som dåliga erfarenheter. Förutom att skriva böcker är Sanna en av bokbloggarna på bloggen Barnboksprat.

Du har skrivit både barn- ungdoms- och vuxenböcker. Vilket är roligast? Motivera!

Att skriva romaner för vuxna är större projekt som kräver längre skrivperioder och är mer komplicerade. Men jag tycker om utmaningen och det ger mig en inre tillfredsställelse. Som om jag skapar min inre långfilm, vilket tilltalar mig, då mina drömmar som tonåring var att antingen bli författare eller filmregissör. På så vis vävs mina drömmar ihop till en helhet.

Men att skriva barnböcker är också oerhört tillfredsställande. Jag drivs av mitt inre barn, men har också skrivit många av mina böcker direkt till mina egna barn. Just för att få läsa högt för dem. Eftersom jag inte kan rita själv har jag haft förmånen att få göra barnböcker ihop med fantastiskt duktiga illustratörer. Att vara två om en utgiven bok är roligt. Man är ett team och hjälps åt.

Så vad är roligast? Jag kan inte svara på det. Att skriva och fantisera är roligt och det som driver mig till att skapa böcker – oavsett genre och oavsett till vilken ålder jag skriver till.

Du är utgiven på flera olika förlag. Hur kommer det sig? Vilka fördelar respektive nackdelar finns det med detta?

Det är svårt att bli utgiven. Får man nej från ett större bokförlag så får man söka vidare. Så har jag gjort och haft turen att få bli utgiven via flera olika bokförlag. Nackdelen kan vara att förlaget inte kan marknadsföra dig helhjärtat som deras egna författare. Du blir en splittrad författare. Det svåra med att välja många olika illustratörer är att läsaren inte känner igen mitt författarskap. Nu har jag gjort tre barnböcker tillsammans med Millis Sarri och där kan man känna igen tråden av mina böcker, men då är det via tre olika bokförlag. Det är synd. Fördelarna är att jag får erfarenhet av hur olika alla bokförlag arbetar och fungerar. Det har hjälpt mig att få mer skinn på näsan vid förhandlingar.

Hur är du som person med tre ord?

Intensiv, analyserande och gärna godhjärtad, vill jag tro.

Du gjorde en strapatsartad resa till bokmässan i Göteborg förra året. Berätta om den!

Jag var nybliven företagare (som författare) och behövde spara på pengarna. Jag hade helt enkelt inte råd att resa från Sundsvall till Göteborg. Samtidigt ville jag inte svika mina förläggare på Idus och Mörkersdottir, där jag skulle signera två nya böcker. Och jag ville träffa Millis Sarri och andra kollegor. I sista stund fick jag erbjudande om att lifta 144 mil med en lastbilschaufför. Sov inget under två nätter. Tvättade av mig på en toalett. Åkte två timmar i en buss från ett industriområde till bokmässan innan jag hittade rätt. Hann vara där fem intensiva timmar innan jag stressade iväg med en taxi tillbaka till den väntande lastbilen som stod utanför stan. Inget jag rekommenderar andra att göra men jag svek ingen, och jag klarade av det. Det gav mig en känsla av att inget är omöjligt.

Vilken av dina böcker är du mest stolt över? Motivera!

Att få pris och bli nominerad är fantastiskt roligt. Millis Sarris och min barnbok ”Ett hus med många dörrar” blev utnämnd till en av de tio bästa barnbilderböckerna 2013 av Bokjuryn och framröstad av 35 000 barn. Det var stort! Boken hamnade också på affischen som skickas ut till alla bibliotek. Då var jag mycket stolt, men annars är jag stolt över de flesta böcker jag skrivit.

Har du några nya projekt på gång under detta läsår?

Jag jobbade väldigt hårt i våras så jag hoppas få se resultaten av det under hösten. Förhoppningsvis nya kontrakt. Sedan ska jag och en ny kollega skicka in material till Alfabetas Castortävling. Roligt att vara med i leken.

Du bor på en liten ort i Norrland. Vilka fördelar och nackdelar finns det med detta som författare?

Jag saknar en bokmässa i närheten av Sundsvall och samtidigt är jag rädd för att det kulturella intresset i samhället inte finns. Folk på landet åker inte på boksigneringar och andra litterära event. Jag hoppas jag har fel. Det finns också få skolor häromkring att besöka som författare och pengar saknas. En del kommuner saknar kulturombud. Jag skulle också önska att Sveriges författarförbund hade fler kurser och föreläsningar i norr, och inte bara i de större städerna. Sedan blir jag grymt avundsjuk på författare och bokbloggare som kan springa på alla roliga event som bokförlagen fixar, men som ligger i Stockholm oftast. Något sådant har vi ju inte här. Så lite utanför känner jag mig nog …

Ser man på. Jag trodde att det var lättare att lyftas fram i ett litet samhälle där man är ensam författare, men man kanske får vara glad som bor i en större stad!

Läs mer om Sanna Juhlin på hennes blogg!

Klicka på böckerna nedan för att läsa mer eller beställa!

ett-hus-med-manga-dorrar  vampyrjagaren  bella-och-broder-superstar

 

Intervju med Sassa Buregren – konstnär och författare

IMG_0003-2

Sassa Buregren är kvinnan som inte räds svåra ämnen för barn. Eller vad sägs om demokrati och jämställdhet? Lilla feministboken kom ut redan 2006, men är aktuellare än någonsin. Jag har ställt några frågor till Sassa.

Jag förstår att du tycker om färger. När jag var yngre tänkte jag mig alla bokstäver, siffror och veckodagar och liknande i färger. Det finns ett fint ord för det: synestesi. Det betyder att två sinnen är sammankopplade. Är det så för dig och hur har du i så fall kunnat använda det i ditt arbete?

Nej, synestesi är inget jag känner igen hos mig själv. Färgerna bär på tydliga känslor och stämningar för mig, de är laddade, men det är nog ett fenomen som alla upplever mer eller mindre. Samma färg kan framkalla helt olika känslor beroende på omständighet och även tiden förändrar upplevelsen.

Du har samarbetat en hel del med författaren Maud Mangold. Vilka är fördelarna med att arbeta tillsammans? 

Att samarbeta kring en bilderbok på det sätt som vi gör är ett äventyr med helt oförutsägbart resultat. Utgångspunkt måste vara en idé som bottnar i en gemensam upplevelse, vi åker nånstans där vi inte varit förut och startar där. Sen följer månader av skisser och textfragment som prövas och vägs och där mycket förkastas skoningslöst. Det ingår i vår metod att vi sätter oss på tvären, dissar och filar tills vi båda är nöjda och kan stå för vartenda ord och vartenda streck. Det är här fördelen med samarbetet ligger. Jag tvingas granska mina egna infall och försvara och motivera det jag tror på och det har jag stor nytta av i mitt eget arbete också, den där kritiska utifrånblicken. Och så är det härligt att ha en arbetskamrat att fika med ibland.

Känner du dig mest som konstnär eller mest som författare?

Bilden är mitt första språk och tar upp det mesta av min tid. Men även som konstnär använder jag mig mycket av text, litteratur, som till exempel i mina stora litterära broderier som kan bygga på mina egna haikus likaväl som James Joyce eller Proust. Eller Lotta Lotass och Arundathi Roy för den delen.

Är du ofta ute på författarbesök? Vad gör du då?

Jag har olika praktiska verkstäder där vi jobbar med till exempel bild och exlibris – bokägarmärken. Ibland bygger vi historier runt en bild eller jag berättar om hur en bok kan komma till – visar alla skisser och dummies och försök – fram till den färdiga boken.

Har du några nya, spännande projekt på gång?

En bok om feminism för barn kommer på Natur & kultur den 8 mars, Lilla feministboken kommer i en andra upplaga i Turkiet nu i höst. Och så funderar jag på vinterprojektet som ska pågå mellan den 26 november och den 4 mars, jag arbetar ofta i hundradagarsprojekt, där nånting får växa fram långsamt.

Vad är det bästa med att vara författare och konstnär? 

Euforin när allt flyter – det finns inget som kan matcha det!

Jag kan bara hålla med Sassa om den sista meningen!

Läs mer om Sassa Buregren på hennes hemsida!

Klicka på böckerna nedan för att läsa mer eller beställa!

lilla-feministboken   demokratihandboken  kokongs-langa-resa

Intervju med Marie Rydell – författare

Marie Rydell

Foto: Örjan Jakobsson

Marie Rydell har många järn i elden. Hundar, böcker och annat som alltid tycks komma emellan. Hela hon strålar energi! Läs hennes svar på mina frågor så ser du själv! Och ja, jag känner faktiskt igen mig i allt det där. En författare måste ofta vara bra på multitasking.

Du är mest känd för den populära serien om Kråke. Hur många Kråke-böcker finns det egentligen?

Det finns en väldig massa Kråkeböcker! Det började med de ”vanliga”, de som handlar om Polisen, Brandkåren, Doktorn osv. I den serien finns det 24 stycken, varav jag har skrivit 21. Sedan kom ”Lilla Kråke”, kortare berättelser för yngre barn om att sluta med napp, gå och lägga sig, gå på toa osv. I den serien finns det 8 böcker. Sedan blev det ”Mera Kråke”, kapitelböcker att läsa själv när man är sisådär 6-9 år. Hittills har det kommit 3 i den serien. Så 24 + 8 + 3 =35 Kråkeböcker om jag har räknat rätt!

För ett par år sedan bytte du förlag. Hur kom det sig?

Det var Gleerups som först startade Kråkes bokklubb som ett komplement till deras läromedelsförsäljning. Men efter ungefär tio år så la de ner bokklubben och satsar nu bara på läromedel. Då köpte jag och Kråkes illustratör, Jessica Lindholm rättigheterna till Kråke. Idus ville ge ut kapitelböckerna om Kråke och även trycka om den Lilla serien. Det är vi mycket glada för!

Du arbetar med ett projekt som heter ”Läshundar”. Vad är läshundar och hur fungerar det?

Läshundar, bokhundar och pedagoghundar är hundar som först genomgått ett lämplighetstest. Därefter har de utbildats tillsammans med sina förare till att arbeta med barn. Hunden kan till exempel motivera en elev att läsa. Det blir en mysig stund tillsammans med hunden. Inga krav, hunden kan förvisso inte läsa, men den är jättebra på att lyssna! Den fnissar inte om man stakar sig osv. Genom att skapa något lustfyllt i samband med läsningen ökar man läslusten. Man kan leta upp böcker som handlar om hundar eller läsa faktaböcker. Genom hunden kan man sedan ställa frågor och prata med eleven om texten och berättelsen. Tex låta barnet förklara något krångligt ord för hunden.

Det är en väldigt intressant och spännande arbetsmetod som jag hoppas att fler kommer att anamma i framtiden! Läs mer här!

Kan skolorna få bidrag för besök av läshund?

I Varbergs kommun har vi i år, tillsammans med Studiefrämjandet, fått projektpengar till hundbesök från Kultur och Fritidsförvaltningen. Det innebär att vi kan erbjuda besök på skolor och äldreboenden till halva priset. Skolan/boendet står för halva kostnaden och projektet står för halva. Enskilda skolor kans säkert söka bidrag och projektpengar från olika håll för att finansiera hundbesök i verksamheten. Jag är tyvärr dåligt insatt i exakt vilka ställen man kan söka ifrån. Läslyftet kanske … det borde gå att kolla upp!

Hur ser en vanlig arbetsdag ut för dig?

En vanlig dag för mig börjar med en hundpromenad. Utöver Molly, som jag utbildar, har jag ytterligare en cocker och en tax. Vi tar en tur i skogen och sedan går jag in på mitt kontor som är inrett i en del av vår lada.

Jag kollar mail och ser om det kommit några beställningar av böcker, det tar jag tag i först i så fall. Packar, skriver följesedel och faktura.

Om det inte finns några beställningar så försöker jag skriva lite. Just nu är det korrektur på ”Kråke och Gustav” som är nästa bok i Mera Kråke-serien som står högst på prioriteringslistan. Sedan håller jag på med ytterligare en i serien om William och hans kompisar.

Eftersom jag går två kurser parallellt på Svenska Terpaihundsinstitutet (PedagogHund och BeteendeCoachen) så blir det en del pluggande mellan skrivandet. Jag läser på distans och får hem uppgifter och litteraturlistor.

Så det blir en del att läsa och uppgifter att skriva och lämna in. Oftast försöker jag koncentrera pluggandet till en dag och skrivandet till en annan.

Jag fungerar även som mentor till två blivande hundekipage, så då gäller det att kolla deras uppgifter och komma med lite goda råd.

Om det är något evenemang på gång, t.ex. bokmässa eller liknande, så förbereder jag för det. Det kanske ska göras skyltar eller något liknande.

Vissa dagar har jag besök med hunden inbokade, då får man planera och förbereda det. Åka ut på besök och göra vad som krävs där. Kanske läsa med 3-4 barn eller göra övningar tillsammans med något annat barn. När vi kommer hem igen skriver jag alltid en liten utvärdering av besöket i en dagbok.

Jag åker ibland ut och berättar om hur vi arbetar med hundarna, och om jag har något sådant föredrag inbokat så förbereder jag för det.

Jag försöker planera min arbetstid så att jag kan avsluta någon gång mellan 15 och 16 då mina barn kommer hem från skolan. Någon gång under dagen försöker jag också hinna med att äta …

Har du några nya böcker på gång?

Ja, som sagt blir det en ny bok i Mera Kråke. Den heter Kråke och Gustav och handlar om Kråkes granne, Gustav som är lite drygt 70 år …

Sedan blir det förhoppningsvis ytterligare en om Williams kompisar som alla har sina egna personligheter och egenheter!

Läs mer om Marie Rydell på hennes hemsida!

Klicka på bilderna för att få veta mer om serierna och beställa!

krake-spelar-spel    krake-elsa-och-nappen  williams-kompisar

Intervju med Jessica Lindholm – illustratör och författare

Jessica Lindholm

Jessica Lindholm känner nog de flesta igen. Eller åtminstone hennes namn. Det står på omslaget på en hel massa barnböcker. Jessica är nämligen väletablerad som barnboksillustratör. Däremot är hon kanske inte lika känd som författare, men hon är faktiskt aktuell med en bok som hon både skrivit och illustrerat. Jag har ställt några frågor till Jessica:

 Du är illustratör, men kan numera även titulera dig författare till boken Alice McMallis, som fått mycket fina recensioner. Berätta om din bok och hur du fick idén till den!

Boken handlar om nioåriga Alice som bor bredvid en gammal kyrkogård. Hon är en speciell tjej som gillar skräck och läskiga saker och önskar inget hellre än att få träffa ett spöke. Det får hon inte, däremot blir hon vän med zombien Zacke. En vänskap som inte alltid är så enkel, hon får en rad frågor att lösa och en del problem på halsen. Zacke biter tex den sure grannen i benet och kanske är det så att även grannen blir en zombie, något som skulle leda till katastrof. Alice måste därför ut på zombiejakt.

Idén kom efter att jag sett en riktigt dålig zombiefilm; 28 veckor senare, (uppföljare till 28 dagar senare som för övrigt var mycket bra) och drömde sen mardrömmar om zombies. Ovanligt för mig med mardrömmar och tänkte därför att zombies är allt riktigt ruggiga typer. Och då kom jag att fundera på om man kunde skriva en barnbok om som zombies? Givetvis kan man det och så funderade jag vidare på om man kan vara vän med en zombie och där nånstans, med dom tankarna, föddes Alice och Zacke.

Alice McMallis verkar mycket kuslig. Gillar du själv att läsa kusliga böcker?

När jag var yngre gjorde jag det, inte så mycket nu.

Det jag slås av när jag tittar på böckerna som du illustrerat är hur många olika stilar du har! Hur tänker du om det? Är det inte svårare att bli igenkänd då?

Mycket intressant fråga som jag haft anledning att ställa mig själv. Det kan mycket väl vara så att det är svårare att bli igenkänd om man har en spretig portfölj, men jag vill göra många typer av bilder, jag vill utvecklas, inte begränsa mig till en stil. Jag har stor bredd och ser det som en styrka istället. Tanken på att sitta och göra samma typ av illustration resten av livet får mig att tappa lusten totalt och då spelar det ingen roll om jag blir igenkänd eller ej.

Kommer du att skriva fler egna böcker framöver?

Det hoppas jag. Har färdigt manus ute hos förlag och väntar på svar. Jag har skrivit parallellt med mitt illustrerande under alla år, men inte riktigt låtit skrivandet ta plats eller tid då det alltid finns en deadline som väntar. Min plan är att försöka få mer balans mellan uppdrag och egna verk.

Vad har du på gång just nu?

Jag medverkar i tre boksläpp i höst. I september kom Linda Palm och min Svea målar och inom kort kommer Kråke & Gustav, av Marie Rydell och Kom alla djur, uppföljaren till Kristina Murray Brolins och min tvåspråkiga Bort alla spöken. Ska ut på några författarbesök och så ska jag ha målarkurs för ensamkommande flyktingbarn.

Just nu håller jag på med mitt bidrag till Galleri Hovas (se nedan) decemberutställning på temat ”Till livet” samtidigt som jag skriver på fortsättningen till Alice McMallis pojken på kyrkogården, samt några andra idéer jag har påbörjat. Vid sidan av detta har jag återkommande illustrationsuppdrag åt Året Runt.

Jag driver tillsammans med 8 andra konstnärer/konsthantverkare Galleri Hova, ett galleri med butik där vi visar och säljer våra alster samt har gästutställare varje månad. I oktober är vi extra stolta över att kunna presentera Heba Al-Akkad, en kvinnlig konstnär från Syrien.

Läs mer om Jessica Lindholm på hennes hemsida!

Klicka på böckerna nedan för att veta mer om boken som Jessica skrivit och illustrerat samt några av böckerna som Jessica har illustrerat!

alice-mcmallis-pojken-pa-kyrkogarden  vilma-och-spokhuset  bort-alla-spoken-ayyatoha-alashbah-ebtaedi  zippen-malar-musik

 

Intervju med Pia Johansson – illustratör

Pia

Den här veckan blir det en illustratör som intervjuas, nämligen Pia Johansson. Kanske har du ett av hennes verk i din plånbok utan att veta om det. Åtminstone om du bor i Göteborg. Vill du veta vilket? Läs intervjun med Pia så får du veta!

Arbetar du som illustratör på heltid?

Jag har jobbat heltid som illustratör under många år, men på senare tid har jag också kommit att jobba mer och mer med konst- och kulturpedagogiska projekt, alltså workshops och skapande med barn och unga t.ex. i skolor, förskolor eller på bibliotek. Det är väldigt roligt och stimulerande att träffa barn så här t.ex. genom Skapande skola. Att jobba med barn också när man jobbar med att göra bilder för barn.

Vad krävs det för utbildning om man vill jobba som illustratör?

Jag har gått på Hdk (Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg). Därifrån har jag en masterexamen. Innan dess även förberedande konstskolor och på senare år kompletterande kurser och kompetensutvecklig av olika slag. Det är nog ganska vanligt bland illustratörer att det ser ut ungefär så, men det finns inga formella krav på utbildning och man kan också vara autodidakt. För den som är intresserad av att jobba specifikt med bilderboksillustration och berättande bilder kan jag rekommendera två fristående distanskurser vid Hdk. Det är två terminskurser som heter “Bilderböcker för barn” och “Bild och berättande” som jag gått och de är fantastiskt inspirerande och strålande bra!

Du illustrerar inte bara barnböcker utan gör även andra illustratörsuppdrag. Berätta!

Jag har bl.a. gjort bilden på Göteborgs bibliotekskort, det är ju himla roligt att på så sätt vara “i var mans plånbok” och när jag träffar barn i Göteborg som kanske just fått sitt egna lånekort så kan de bli lite imponerade. Det här uppdraget var dessutom ett resultat av en omröstning när en väldig massa barn i åldrarna 5-10 år röstade fram just mitt förslag på hur bibliotekskortet i Göteborg för alla skulle se ut. Det är jag lite stolt över. Annars har jag gjort illustrationer för tidningar och tidskrifter, informations- och reklammaterial, läromedel, gjort serier och… ja, alla möjliga olika sammanhang faktiskt. Men det roligaste är nog ändå böcker.

bibliotekskort

Bibliotekskortet som Pia designat

Jag har sett bilder på superfina kompisfigurer som barn har gjort under författarbesök med dig. Berätta mer!

Tillsammans med min kollega Annie Huldén (illustratör och designer) så har jag en workshop som vi kallar “Kompisfigurer”. Förutom att berätta om vårt roliga jobb – att exempelvis göra bilder till böcker – så skapar vi med barn utifrån ett viktigt ämne: vänskap. Vi har med oss vår Kompisfigur som gärna vill ha kompisar som är både lika och olika. Utifrån en enkel cirkelform (alla lika) gör vi sedan massa olika kompisar.

På en skola i Lerum gjorde vi detta i varenda klass från F-5 och sedan smyckade vi skolans bamba med alla dessa figurer, det blev superhärligt och barnen blev så imponerade av sig själva och vad de gjort tillsammans.

Ps. Jag brukar säga “illustratörsbesök” istället för “författarbesök”

pias kompisar

Fina kompis-bilder

Vad har du på gång i höst?

Jag har skapande med barn inplanerade på flera ställen runt om i västsverige under hösten. Också kan jag passa på att tipsa om en dag för alla som är intresserade av barn- och ungdomsböcker som jag är med och jobbar fram innehållet i. Läs mer om den här!

Läs mer om Pia Johansson på hennes hemsida!

Klicka på bilderna för att läsa mer om böckerna som Pia Johansson har illustrerat eller köpa dem.

Och naturligtvis måste det ju heta illustratörsbesök när man får besök av en illustratör!

micklan-malar  micklan-letar

 

Intervju med Jerker Hultén – författare

Jerker

Min trevlige förlagskollega Jerker Hultén fick författarfondens stipendium efter endast tre utgivna böcker. Jag har ställt några frågor till honom!

Du skriver en kritikerrosad fantasyserie om två barn som heter Vera och Albin. Bland annat har det lyfts fram att du skildrar kvinnor och flickor i berättelserna med aktiva roller. Just könsrollerna är något jag ogillar skarpt i många fantasyberättelser. Hur har du tänkt och varför har du lyckats så bra med detta?

Jag har sedan länge varit engagerad i frågor om jämställdhet och människors lika värde. Som trogen fantasyläsare har jag, precis som du själv, lagt märke till att könsrollerna inom genren ofta är väldigt stereotypa. Därför föll det sig naturligt att lägga lite extra vikt vid detta när jag själv satte mig ned och började skriva på berättelsen om Vera och Albin.

Jag ville skapa en fantasy-serie som skulle locka både flickor och pojkar till läsning och där karaktärer av båda könen skulle ha tillgång till egenskaper som traditionellt tillskrivs såväl det egna könet som det motsatta, precis som jag upplever att det är i verkligheten. Både flickor och pojkar (och kvinnor och män) kan ju vara modiga, driftiga, kloka, eftertänksamma, vårdande, försiktiga, framfusiga, ömsinta eller busiga. För att uppnå det tänkte jag inte på mina karaktärer som flickor, pojkar, kvinnor eller män i första hand, utan som människor som var tvungna att anpassa sig till de situationer de hamnade i. Ibland prövade jag att bara byta kön på en av mina karaktärer rakt av, efter det att jag skrivit in dem färdigt i manuset, vilket fungerade utmärkt.

 Läser du själv mycket fantasy och vilka är dina favoritböcker inom genren?

 Jag är lite av en allätare vad det gäller litteratur, men tonvikten ligger på fantasy. Några av mina favoritförfattare inom genren är JRR Tolkien (Sagan om Ringen-trilogin), Neil Gaiman (Neverwhere, The Graveyard book m. fl), Joe Abercrombie (The First Law-trilogin m fl.), George RR Martin (The Song of Ice and Fire) och JK Rowling (Harry Potter-serien), men listan kan göras mycket längre än så.

Du har nyligen fått stipendium från Författarfonden. Vad innebär det?

Det innebär att jag kan vara ledig från mitt andra jobb och fokusera helt på att skriva böcker ända fram till årsskiftet. Det ska bli fantastiskt roligt att få arbeta heltid som författare ett tag. Det ger mig även möjlighet att ge mig ut på författarbesök i skolor och jag är dessutom inbokad på ett antal föreläsningar i Halland där det är tänkt att jag ska inspirera pappor att läsa mer för sina barn.

Du är aktuell med den tredje boken om Vera och Albin, Kungar & Drottningar. Kommer det fler delar i serien efter den?

Ja, det jag i första hand kommer att arbeta med under hösten är den fjärde (och sista) delen i berättelsen om Vera och Albin.

Vad gör du när du inte skriver böcker?

Utöver mitt författande, mitt arbete som konsult och att jag försöker hålla mig själv i trim med någorlunda regelbundna besök till gymmet lägger jag väldigt stor del av min fritid som ledare i mina barns handbollsförening. Med två lag och sammanlagt omkring 60 spelare som ska träna, spela matcher och åka på turneringar motsvarar det under säsong ungefär en halvtidstjänst. Jag har alltid gillat att idrotta och har själv spelat handboll, även om det var många år sedan nu, men att det blev just handboll för barnen beror på att det var den sport som de själva fastnade för.

Läs mer om Jerker på hans hemsida/blogg!

Klicka på böckerna för att läsa mer om dem eller beställa!

Drakhjärta